Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vattnets håfvor. Fisket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VATTNETS HAFVOR. FISKET. 359
Hummer och kräftor. Hummern är, så att säga, en vanlig
flodkräfta i stort och förekommer i östra delen af norra
Atlantiska oceanen, där den är särskildt talrik vid Norges och
Storbritanniens kuster, i Nordsjön, Skagerack och Kattegatt. En
annan art finnes vid Nordamerikas östkust, och båda arterna
fiskas såväl i Europa som Nordamerika.
Vår hummer blir sällan öfver 45 cm. lång, men vid den
amerikanska kusten ha humrar fångats, som varit dubbelt så
långa. Hummerfisket är af stor betydelse särskildt för södra
Norges kustbor, men äfven vid bohuslänska kusten bedrifves
en rätt ansenlig fångst. Honan lägger årligen ända till 20,000
ägg, men så tål det också vid, att hummern förökar sig starkt,
ty blott i norra Europa förbrukas 5 till 6 millioner humrar
om året. De tagas merendels i ett slags mjärdar eller »tinor»,
hvilka sättas ut på kvällen, med död fisk eller dylikt till agn,
och vittjas tidigt på morgonen. Den hänsynslöshet, med hvilken
hummerfisket allestädes bedrifves, har på många ställen också
betydligt minskat humrarnas antal, hvarför man i Nordamerika
på de senare åren anlagt flera stationer för hummerodling.
Kejs ar hummern, som finnes vid Norges kuster, mera sällan
hos oss, men äfven här och där i Medelhafvet, håller sig på
tämligen djupt vatten och har på senare tid fångats i ganska
stor mängd i Skagerack. Den är en stor läckerhet, och dess
fångst är särskildt i Adriatiska hafvet en riklig förvärfskälla.
I Medelhafvet finnes äfven den hummern mycket nära
stående langusten, som likaledes är högt skattad såsom läckerhet.
Vår vanliga flodkräfta är alltför bekant för att behöfva
mer än omtalas. Denna kräftart är utbredd öfver nästan hela
Europa och förekommer i Sverige så långt åt norr som inom
Värmland, Österdalarne och Gestrikland. Hon saknas i
Bohuslän och största delen af Halland äfven som i våra större floder
och insjöar, med undantag af Hjälmaren. Den har förr varit
vida allmännare hos oss än hvad den nu är, och orsaken till
dess aftagande måste sökas i det okloka sätt, hvarpå fångsten
bedrifvits. Vill man bevara ett lönande kräftfiske, bör man
aldrig taga kräftor om våren eller åtminstone åter lössläppa de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
