Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ryggradsdjuren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
424
RYGGRADSDJUREN.
på ormar och funnit dem till och med i bädden under täcket.
I Indien äro dylika obehagliga besök så vanliga, att en god
del af hela den mängd människor, som därstädes omkomma
till följd af ormbett, bitits i det inre af sina hus.
Indien synes också i själfva verket vara de giftiga ormarnas
förlofvade land. Visserligen förmå de icke göra ett helt land
obeboeligt, men de utsätta likväl invånarna i en trakt, där de
förekomma i ovanligt stort antal, för faror och obehag till en
grad, hvarom vi i den på giftiga ormar lyckligtvis fattiga
norden icke kunna göra oss en föreställning. Den engelska
läkaren Fayrer, som i åratal sysselsatt sig med att undersöka
ormgiftets verkningar och under sin vistelse i Indien sökt
utforska, huru många människor därstädes årligen falla offer för
giftiga ormar, har också kommit till rent af förfärande resultat.
De noggrannaste, ehuru på långt när icke fullständiga, voro
uppgifterna från presidentskapet Bengalen, inom hvars område
på ett enda år icke mindre än 6,219 människor dogo af
ormbett. Det uppgifna antalet ormbitna i hela Indien uppgick för
ett år till icke mindre än 11,416. Fayrer anser likväl på goda
skäl, att dessa siffror icke på långt när motsvara verkligheten.
Många ormbett anmälas nämligen icke; de infödda
regeringstjänstemännen bekymra sig endast i undantagsfall om dylika
alldagliga händelser, och infödingarna foga sig med sådan
utpräglad undergifvenhet i det oundvikliga, att de icke anse det
löna mödan att tala därom. Fayrer kommer på grund häraf
till den slutsatsen, att minst 20,000 personer årligen i Indien
förlora lifvet genom ormbett.
Det finnes både dag- och nattgiftormar. De förra ha
jämförelsevis små, de senare jämförelsevis stora gifttänder. Hos
vår vanliga huggorm uppnå gifttänderna en längd af 3 till 4,
högst 5 millimeter, men hos den i Västindien förekommande
lansormen bli de 25 millimeter långa. De äro glasartadt spröda
och bårda, men utomordentligt spetsiga och genomtränga
fördenskull med samma lätthet som en skarp nål mjuka föremål,
till och med mjukt läder, medan de däremot lätt glida af eller
till och med springa sönder mot hårda föremål, om ormens
bett är häftigt. Utbrytas gifttänderna utan vidare, så träda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
