Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Växtzonerna och deras alster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
532
VÄXTVÄRLDEN OCH KULTUREN.
äro äfven blåaktiga. Ju vattenrikare en kautschuk är, desto
ljusare och genomskinligare är den.
Vid förarbetningen uppmjukas kautschuken i hett vatten
och sönderslites mellan valsar, hvarvid främmande
tillblandningar bortsköljas af en vattenström. Den får därefter passera
ett annat par valsar och erhåller form af plattor eller skifvor,
hvilka torka vid 38—50°. Genom kautschuks förening med
svafvel, s. k. vulkaniserad kautschuk, erhåller vanlig kautschuk
stor motståndsförmåga mot många kemiska ämnen äfvensom
större hållbarhet. Vulkaniserad kautschuk är grå till färgen,
luktar obehagligt, blir vid långvarigare inverkan af högre
temperaturer skör och svärtar föremål af metall under bildande
af svafvelmetall.
Af kautschuk göres, som man vet, det mest vidsträckta
bruk: däraf förfärdigas mattor, slangar, rör, telegrafkablar,
fl askproppar, hjulringar och packningar till tätning, puffertar,
bollar, galoscher, vattentäta tyger och en mängd föremål af
s. k. hartgummi eller ebonit, som framställes genom att
uppblanda kautschuk med mera svafvel till högre temperatur,
150°. Af dylik kautschuk göras kammar, nålar, katetrar och
artiklar, till hvilka förr trä eller horn användes. Såsom
gummiringar i maskiner, på åkdon, velocipeder och automobiler
har kautschuk numer erhållit vidsträckt användning, och likaså
användes det i största utsträckning i elektrotekniken såsom
isoleringsmedel, enär det icke leder elektriciteten.
Bruket af kautschuk för industriella ändamål är för öfrigt
alls icke gammalt. År 1751 fäste den i Sydamerika resande
franska naturforskaren La Condamine uppmärksamheten på
kautschukens egenskaper, men först 1810 gjorde engelsmannen
Roxburgh kautschuken användbar i industriens tjänst. 1823
framträdde skotten Macintosh med sitt genom inpregnering
med kautschuk vattentäta tyg, och 1839 uppfann amerikanaren
Goodyear ett sätt att vulkanisera kautschuk samt framställde
1852 äfven eboniten. Under året 1903—1904 producerade
Amazonasområdet 30,849 ton kautschuk; år 1897 lämnade
Afrika 11,967 ton och Asien något mera än 2,000 ton; hela
produktionen uppgår i rundt tal till 45,000 ton.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
