Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naturfolk och halfciviliserade folk - Naturfolken och civilisationen - De gamla kulturfolken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
DE GAMLA KULTURFOLKEN.
Man ser fördenskull, att i Nya världen de infödingar, hvilka
redan uppnått en högre kulturgrad, såsom Mexikos, Yucatans,
mellersta Amerikas, Ecuadors, Perus och Chiles invånare, icke
utdött, utan ännu som för 300 år sedan i sitt hemland åter bli
den härskande rasen, ehuru de visserligen gått tillbaka i kultur.
De gamla kulturfolken.
Med Gamla världens kulturfolk inträda vi i den historiska
tiden. Till de äldsta af dessa kulturfolk räknas i första rummet de
gamla egyptierna, babylonierna och assyrierna, de asiatiska arierna
och de gamla kineserna, därnäst fenicierna och kartagerna;
greker och romare uppträda först senare omkring år 500 f. Kr.
De äldsta kulturfolkens hemlandsområden erbjuda, i
synnerhet då man besinna, att de gamla kineserna först bebodde
Tarims bäcken i Högasien, innan de invandrade i sina
nuvarande hemvist, en mycket likartad, för att icke säga,
likformig naturbeskaffenhet. De tillhöra hvarken den tropiska
eller den tempererade zonen i vanlig bemärkelse, utan äga
allesamman ett torrt och hett, vattenfattigt klimat och äro
ursprungligen stepper. Öfverallt måste marken vattnas med
konst, om den skall kunna användas till växtodling. Å andra
sidan skiljas dessa folks olika områden från hvarandra
antingen af höga berg eller af ogästvänliga ökensträckor,
hvarigenom de i sin mån isoleras och afstängas. Egypten skiljes
från Eufrats och Tigris’ lågland Mesopotamien af den
syriskarabiska öknen, Mesopotamien åter från det äldsta ariska
området af Irans och Armeniens berg och ariernas område åter
från fornkinesernas af de mellanasiatiska bergen. Vidare har
hvarje område blott en bekväm utfarsväg: Egypten genom
Nildalen till Medelhafvet, Mesopotamien, åt söder till Persiska
viken, Väst-Turan åt norr och Öst-Turan åt öster. Eljest äro alla
vägar spärrade och ha i synnerhet under äldsta tider mycket
försvårat samfärdseln med den yttre världen, hvarigenom också
hvarje land kunnat utveckla sig på sitt egenartade sätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
