- Project Runeberg -  Kulturens historia : den mänskliga odlingens utveckling från äldsta tider intill våra dagar / 2. Människan och kulturen /
94

(1918) [MARC] Author: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den grekiska kulturen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

94

ÜE GAMLA KULTURFOLKEN.

till flera barbariska stater; barbarer kallade grekerna nämligen
alla icke-grekiska folkslag, oberoende af deras odling.

I själfva Grekland uppblomstrade framför allt Korint, som
gynnades af sitt läge vid två hafsvikar. Öfver det näs, som
skilde dessa, hade man anlagt ett slags bana, på hvilken smärre
fartyg kunde släpas öfver land. Höga transitotullar upptogos,
och redan före år 700 f. Kr. skola fartyg med tre rader
roddbänkar öfver hvarandra, s. k. triremer eller treroddar skepp, ha
blifvit byggda. I Korint tillverkades dyrbara bronsarbeten,
konstfärdiga lerkärl, ylletyger till mattor och täcken. Svår
skada led emellertid utvecklingen af yrken och handel till
följd af slafvarnes växande antal, som alldeles öfverflyglade
de fria.

Sin höjdpunkt nådde Greklands ekonomiska utveckling
efter det lyckliga slutet af krigen med perserna, och detta
uppsving kom i främsta rummet handeln till sjöss till godo.
Visserligen var sjöfarten förbunden med stora faror, enär icke
blott kompass, sjökort och fyrbåkar saknades, utan farvattnen
därtill försvårades af en mängd klippor och uddar, men gick
en resa lyckligt, bragte den också stor vinst. Den förnämsta
medelpunkten för Greklands handel och kultur blef nu i själfva
Grekland Atén och på Sicilien Syrakusa. Aténs hamn
Pei-raievs blef Medelhafvets förnämsta stapelplats, där många
främlingar af både grekisk och barbarisk härkomst nedsatte sig för
att drifva handel och yrken. Alla Aténs undersåtar voro strängt
förbjudna att införa spannmål till en annan hamnplats än
Peiraievs eller låna ut penningar på ett fartyg, som gick till
sjöss utan att återvända med återfrakt.

Det uppsving, som de gynnsamma tiderna medfört, stötte
emellertid på väsentliga hinder, som icke allenast i längden
förlamade det, utan äfven föranledde själfva folkets slutliga
undergång. Till dessa hinder hörde först och främst det
förfärande politiska splitet och det hat, som rådde icke allenast
mellan olika stater utan äfven mellan de olika partierna inom
samma stat. Härtill kom dessutom en allt mera
framträdande, delvis på konstladt sätt utbildad obenägenhet mot
kroppsligt arbete och mot vissa, såsom »kälkborgerliga», föraktade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jun 11 18:25:00 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kulhist/2/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free