Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Romarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE GAMLA KULTURFOLKEN.
109
endast undantagsvis på våren. För bevattning och dränering
sörjde man omsorgsfullt, Ängar, på hvilka hö skördades,
saknades icke, och dessa vattnades ofta med konst. Af nästan
större betydelse än säd och grönsaker voro olivträden och
vinstocken, af hvilka de förra planterades i åkrarna, de senare i
egna vinberg. Äfven fikon-, äppel-, päron- och andra fruktträd
uppdrogos, och dels till bränsles erhållande, dels för att
erhålla till kreatursfoder lämpligt löf planterades alm, poppel
och andra löfträd och buskar.
Kreatursafveln spelade en mycket mindre roll än nu för
tiden; af nötkreatur, oxar och kor höllos endast så mycket
som ovillkorligen fordrades för att bruka åkern, och dessa
kreatur stallfodrades under sommaren och mestadels äfven
vintertiden. På stubbåkrarna drefvos däremot fåren på bete
till ett antal af omkring 100 på 60 har. Men ofta föredrogo
egendomsägarna att utarrendera sina vinterbeten åt en stor
kreatursägare eller också öfverlåta sina fårahjordar åt en
an-delsbrukare mot aflämnande af lamm, mjölk och ost. Svin, höns
och dufvor höllos vid gården och göddes i mån af behof. Likaså
inrättade man gärna en liten inhägnad för harar och en fiskdamm.
Arbetet på åkern utfördes med oxar, som drogo plogen,
och med åsnor till att sprida gödseln; till ett gods om 60 har
räknades 3 par oxar och 4 åsnor. De göromål, som tillkommo
människor, ombesörjdes regelbundet af slafvar, i spetsen för
hvilka stod en fogde eller inspektor, hvilken förvaltade
inkomster och utgifter, köpte och sålde, mottog ägarens befallningar
och i hans frånvaro vidtog nödiga anordningar och utdelade
bestraffningar. Under honom stod hushållerskan, som skötte
hus, kök och skafferi, hönsgården och dufslaget; andra
underlydande utgjordes af ett antal plöj are och vanliga drängar,
en åsnedrifvare, en svin- och stundom äfven en fåraherde. På
ett gods om 50 har utan trädplanteringar räknade man 2
plöjare och 6 drängar, på ett med trädplanteringar ytterligare
3 drängar. På ett gods om 25 har med vinodling kommo 1
plöjare, 11 drängar och 2 herdar. Utom den mera fristående
fogden bildade tjänstefolket ett gemensamt hushåll.
Ekonomibyggnaden var på samma gång kreatursstall, magasin för frukt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
