- Project Runeberg -  Kulturens historia : den mänskliga odlingens utveckling från äldsta tider intill våra dagar / 2. Människan och kulturen /
110

(1918) [MARC] Author: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Romarna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

110

DE GAMLA KULTURFOLKEN.

och fogdens och drängarnes bostad; godsägaren hade sin egen
våning. Hvarje slaf, fogden inbegripen, erhöll hvad han behöfde
för sin husbondes räkning på vissa tider i en bestämd mängd,
hvarmed han måste reda sig. Bakning och kokning
ombesörjdes af hushållerskan, och alla åto tillsammans samma kost.
I nödfall hjälpte grannarna hvarandra ömsesidigt eller togos
legda arbetare, i synnerhet i osunda trakter. Druf- och
olivskörden utlämnades i regeln på beting åt en entreprenör. Ofta
sålde också ägaren skörden på stam eller på gren och lät
köparen själf ombesörja dess bärgande, hvarvid naturligtvis träd
och plantor ingalunda skonades.

Bondgårdana sköttes på samma sätt som de större godsen,
ehuru i mindre skala. Här arbetade bonden själf och hans
barn antingen tillsammans med slafvarna eller i deras ställe.
Kreaturens antal minskades och i stället för plogen användes
hackor. Oliv- och vinodling stod tillbaka eller förekom icke
alls. I Roms och andra större orters närhet funnos också
blomster- och grönsaksträdgårdar.

Kreatursbetena kräfde långt större omfång än åkerbruket.
På ett gods med dylika beten räknades minst 200 har. Allt
efter Italiens klimatiska förhållanden fullständigade
sommarbetet iJ bergen och vinterbetet på slätterna hvarandra. Till
en del fick boskapen vintertiden också beta på stubbåkern.
Man uppfödde hästar, nötkreatur, åsnor, mulåsnor,
hufvudsak-ligen för att lämna godsägare, formän, soldater m. fl. nödiga
djur. Äfven svin och getter höllos. Högt utvecklad var, därför
att man företrädesvis bar ylletyg, fårafveln, som bedrefs af
slaf-var. Sommartiden kommo herdeslafvarna mestadels icke under
tak, utan bodde, ofta hela mil från människoboningar, i skjul
och lador; förhållandena förde sålunda med sig, att man utvalde
de starkaste karlarna till herdar, gaf dem häst och vagn och
tillät dem en vida större frihet i sina rörelser än hvad som
tillstaddes godsets folk.

I den gamla tiden lämnade godset allt, som behöfdes i
hushållet: säd, ull, hudar, frukter och vin. Ägarens familj
bakade och väfde tillsammans med slafvarna och förfärdigade
kläder och skodon. Småningom började likväl med den
väx

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jun 11 18:25:00 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kulhist/2/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free