Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kristendomen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRISPENDOMER.
133
kallnade äfven under de största svårigheter och faror. Den
nya läran hade många beröringspunkter med de filosofiska,
teologiska, etiska och humana ideal, som vid denna tid
flerstädes gjorde sig mer eller mindre gällande i det gamla
samhällets andligt och sedligt bästa kretsar. Den kom otaliga
trötta och förtviflade sinnens längtan efter en säker tro, efter
en återlösning, en salig odödlighet till mötes. I stället för en
abstrakt gudomlighet med hård lag och dystra eller fantastiska
mysterier förkunnade den en kärlekens och frälsningens Gud,
inför hvilken alla mänskliga varelser, fattiga och rika, förnäma
och låga, voro lika och som med orubblig säkerhet och glad
öfvertygelse uttalade löftet om ett bättre lif efter detta, en evig
salighet, som bjöd de förtviflande och misströstande en kraftig
tröst och för de skuldbelastade öppnade utsikt till förlåtelse.
En lära, som hade dylikt att förkunna, måste genast ernå
stor framgång. Det var också naturligt, att den unga kristendomen
fick sina flesta bekännare bland de betungade och bedröfvade,
de fattiga och olyckliga. Den kastade framför allt ett klart
ljus i den tomma natt och i det djupa elände, som var
ut-bredt öfver de ofria slafvarne i riket. Dessutom voro
kvinnorna i hög grad mottagliga för en lära, som i de grekiska
talande provinserna upphöjde dem till männens jämnbördiga
ledsagarinnor, förlänade äktenskapet en ny helgd och
jungfruståndet en ny helighet samt gaf kvinnorna i församlingen större
inflytande och betydelse. De särskilda församlingarna
imponerade genom den anda af broderlighet, som härskade i dem;
de kristnas barmhärtighet och välgörenhet mot deras trosför
vanter väckte till och med hos män, som hade en rent
skeptisk eller ironisk uppfattning af lifvet, verklig beundran, och
vid denna tid var de kristnas sedlighet i det hela oförvitlig.
Allt detta oaktadt förmådde kristendomen icke på mycket
länge tränga fram öfver en viss gräns. I den grekiska
världen i allmänhet var den nya företeelsen mera föremål för
intresserad iakttagelse än att många så snart beslutit sig för att
på allvar börja ett nytt lif, som kräfde hela människans
sedliga pånyttfödelse och uppryckandet af den fast rotade finare
och gröfre osedlighet, med inbegrepp af alla fåfänga, som just
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
