Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kristendomen - Förföljelserna och kristendomens seger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
KRISTENDOMEN.
vid denna tid utmärkte det grekiska skaplynnet. For
hundratusental var det obeskrifligt svårt, i synnerhet i Grekland och
Italien, att genom öfvergång till kristendomen bryta med sina
nationers urgamla förflutna, som fortfarande omgaf dem i form
af otaliga minnesstoder och lifsformer, hvilka alla
sammanhängde med de gamla gudarnes dyrkan och fester. Medan
församlingarnas ledare, i synnerhet i de större städerna, hade
all möda att bevara deras medlemmar sedligt rena och värja
dem för faran att åter sjunka tillbaka i det dåvarande antika
lifvets osedlighetsflod, saknades icke heller falska bröder,
som svårt missbrukade den kristliga välgörenheten och
personligen bragte församlingarna i misskredit. Det var också för
de nya kristna utomordentligt svårt att just i det dagliga
lif-vet finna den gränslinje, som bevarade dem för faran att handla
okristligt genom beröringen med den öfriga världen. Spisandet
af offerdjurens kött, åseendet af alla slags skådespel, det
allmännas tjänst, till och med tjänsten i armén erbjöd blott
alltför många anledningar till att fela i detta afseende.
Fördenskull måste de första kristnas benägenhet att isolera sig från
det öfriga lifvet så mycket som möjligt bli allt allmännare.
Men denna benägenhet gaf småningom och oundvikligen
anledningen till svåra misstankar och närde de elaka rykten, som
uppstodo på grund af missuppfattning om deras gudstjänst.
Förföljelserna och kristendomens seger. Romarne
ansågo länge de kristna helt enkelt för en sekt, som stod
i nära förbindelse med judendomen, hvilken blifvit så
motbjudande för dem. Då slutligen det sista stora judiska
kriget för alltid beseglat brytningen mellan judar och kristna,
hade de senares ställning till riksmakten redan undergått en
ödesdiger förändring. Romarne hade nämligen funnit, att
kris-tianernas nya församling icke sammanföll med judendomen.
Särskildt förbittrade blefve de öfver den hårdnackade
beslutsamhet, hvarmed de vägrade deltaga i statsreligionens bruk
och ceremonier. Detta var den punkt, från hvilken
förföljelsen af de kristna utgick. Rikets myndigheter förklarade icke
krig mot kristendomen såsom religion, icke heller mot
den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
