Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Germanerna - Den stora folkvandringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
FOLKVANDRINGEN.
sår. Efter en förlorad drabbning försvarade kvinnorna i
vagnborgen med förtviflans mod sin ära, sin frihet och
sina barn. Alltför fördelaktig får man likväl icke tänka
sig hustruns ställning. Tungt arbete hvilade på henne,
och om hon gjorde sig skyldig till äktenskapsbrott,
hotades hon af skymflig död, medan det stod mannen fritt att
umgås efter behag med sina trälinnor.
Trots all stridslust var krigskonsten ringa; den
personliga tapperheten betydde allt. Endast de rika buro
hjälm och pansar, de öfriga använde såsom skyddsvapen
stora eller små, af vidjor flätade eller af trä förfärdigade
sköldar, men gärna gick man äfven naken i striden.
Anfalls-vapnen voro stundom dåliga nog, ofta endast sådana
naturen tillhandahöll dem: träklubban, det i spetsen i eld härdade
spjutet af trä eller stenyxan. Men krigarna hade också
svärd och knifvar, och germanernas älsklingsvapen var
det långa spjutet, hvarjämte äfven det korta kastspjutet och
den tveeggade kastbilan användes. Äfven med båge och
pilar inleddes striden man emot man. De flesta kämpade till
fots, men ryttarne förstodo sig förträffligt på konsten att
sköta sina småväxta, men starka och uthålliga hästar.
Uppställningen plägade vara kilformig, och all kraft uppbjöds
till angreppet; misslyckades detta, så att angriparne
omringades, blef ofta deras ställning förtviflad gent emot de
väl beväpnade och väl öfvade romarne.
Den stora folkvandringen. Så beskaffade voro de
folkstammar, hvilka från andra århundradet efter Kristus
allt talrikare började angripa det romerska riket och
slutligen från alla håll inbröto i detsamma. Germanernas
folkvandring har visserligen icke varit den enda rörelse
och icke ens den största af detta slag, som historien har
att förmäla. Den försiggick icke heller på en gång, utan
bestod af många olika vandringar af olika folk, som ofta
försvinna för hela årtionden för att därpå åter dyka upp
på nytt på annan ort. Stundom bröto de olika folken upp
med all sin egendom, bohag, kreatur, hustrur och barn,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
