Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Påfvemakten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182 VÄSTERLANDET OCH PÅFVEMAKTEN.
Islams andligt starka världsmakt, och denna beröfvade
påf-vedömet icke allenast Afrika, utan äfven Spanien. Rom
sjönk all djupare, endast den rika afkastningen från de
påfliga patrimonierna förmådde under svåra tider
uppehålla det lägre folkets lif. Den gamla stadsförfattningen
hade spårlöst försvunnit, af senaten återstod endast namnet,
som nu öfvergick till de förnäma släkterna. Den’ bistra tiden
hade nödgat människorna att åter gripa till svärdet och
alstrade en ny krigisk stadsadel, som hade sina borgar på
kampagnan och började förvandla de antika byggnadsverken
i staden till sina fästningar.
Konst och vetenskap försvunno. Bildhuggarekonsten
sjönk ned till barnslig råhet, det klassiska latinska språket
dränktes i folkets barbariska språk. Lärda skrifter
författades icke mera; en i sjätte århundradet påbörjad och därpå
tid efter annan fortsatt sammanställning af de särskilda
påfvarnes lefnadsbeskrifningar är ungefär det enda litterära
alstret från detta dystra århundrade.
Påfvarna valdes visserligen af de andliga, adeln och
folket, men valet måste bekräftas af den östromerska
kejsaren eller hans ståthållare i Ravenna, och denna bekräftelse
vållade mycket ondt genom de utpressningar, till hvilka den
gaf anledning, liksom äfven kejsarna ingrepo och med
mycken hårdhet behandlade påfven, som icke ville ställa sig
do dogmatiska påbuden till efterrättelse. Sedan
longobarder-na öfvergått till den romersk-katolska läran och i påfven
sågo sitt andliga öfverhufvud, kunde denne likväl öppet
trotsa kejsaren. Men då longobarderna i sin ordning
skickade sig till att eröfra de östromerska besittningarna i
Italien och på detta sätt utvidga sin makt äfven till Rom,
hade påfvarna ingen lust att utbyta det bysantinska
öfver-väldet mot ett longobardiskt, och nu började den påfliga
politik, hvilken allt sedan dess gått ut på att göra
motstånd mot Italiens sammanslutning till enhet eller mot
hvarje allena bjudande makt på halfön, en politik, för hvilken
Italien ända intill våra dagar fått bära kostnaderna. Då
emellertid longobarderna slutligen eröfrat Ravenna och
däri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
