Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Påfvemakten - Frankerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANKERNA.
183
från hotade mot Rom, vände sig påfven Zacharias till
frankernas härskare med begäran om hjälp. Han dog
visserligen 752, midt under de hotande farorna, men blef likväl
upphofsman till det germanskt-västerländska kejsardömet och
därmed till det världsbehärskande påfvedömet.
Frankernas germanska stam hade under
folkvandrings-tiderna satt sig fast i norra Gallien och därstädes på det
romerska väldets ruiner grundat ett rike, som oupphörligt
förstorades genom krig och eröfringar, till dess att det
omfattade hela det nuvarande Frankrike och Belgien samt
delar af Tyskland ända till Rhein. I spetsen för riket,
såsom dess enda innehafvare och representant stod
konungen, b vars värdighet gick i arf inom Merovingernas
manliga släkt. Rikets medelpunkt och tyngdpunkt utgjordes
också af det kungliga hofvet, som bildades af konungens
följe. Närmaste vakten kring hans person hade do s. k.
antrustionerna, hvilka härskaren likväl gaf äfven andra
uppdrag. Vid hofvet uppehöllo sig de höga ämbetsmännen,
såsom seneschallen, marskalken, kamreraren och
skattmästaren, munskänken och framför allt palzgrefven, som förestod
hofdomstolen och slutligen referendarius, som förestod
konungens kansli och sörjde icke blott för skrifvelsers
uppsättande, utan äfven svarade för de utfärdade urkundernas
äkthet. I spetsen för den kungliga hofstaten och hushållet
stod hofmästaren, kallad major domus.
I de romerska delarna af Gallien läto frankerna såväl
grundskatten som koppskatten kvarstå såsom oföränderliga
gärder, men därutöfver infördes ingen allmän skatteplikt,
och deras romanska undersåtar lärde sig snart konsten att
värja sig emot nya skatter. Hvad frankerna beträffade, läto
dessa icke pålägga sig en personlig skatt.
Hufvudinkomster-na inflöto i stället från den nästan omätliga jordegendom,
som bildade konungens domäner, till hvilka alla ouppodlade
sträckor, såsom de stora skogarna, äfven hörde.
Familjegendom, kronogods och statsegendom voro icke åtskilda.
Jordens afkastning lämnade underhåll åt härskarefamiljen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
