Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Länsväsendet eller feodalismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FEODALISMEN.
187
Länsväsendet eller feodalismen. Ur den ordning, de
tre första Karolingerna införde i det stora frankiska riket,
utgick den för medeltiden så egendomliga samhälls- och
hus-hållningsform, som fått namnet af länsväsendet eller
feodalismen och som sträckt sina verkningar ända in i nittonde
århundradet.
Länsväsendet var egentligen icke någon alldeles ny
inrättning. Redan under den romerska tiden hade gods
utarrenderats mot erläggande af ränta, och såväl kyrkan som
därefter äfven världsliga jordägare hade på detta sätt
utlämnat gods åt förpaktare. Dylika gods kallades
bene-ficier, en benämning, som under Kar Martell öfvergick
såväl på gods, som kyrkan förlänade, som på förläningar
af kronan tillöriga gods, hvilka numer icke bortgåfvos
som förut såsom egendom, utan ondast såsom län, feudum.
Innehafvarna hade rätt att utlämna hela godset eller delar
af detsamma i sin ordning till län, men fingo icke afyttra
godset. Förläningen skedde på lifstid, så att vid
förlänings-tagarens död godset återföll till förläningsgifvaren eller
länsherren och vid dennes hädangång till hans efterföljare;
i regel förnyades förläningen.
Förläningen grundade intet ekonomiskt beroende, utan
var bestämd att fylla allmänrättsliga kraf. Innehafvaren
skulle icke själf bruka sin jord såsom räntepliktig bonde
eller förpaktare, utan hämta sitt underhåll af densamma för
att kunna tjäna sin herre såsom ryttare i krig. Ett
personligt tjänsteförhållande förelåg sålunda, och här tillkom också
ett .annat gammalt förhållande. Utom antrustionerna
tjänade äfven många andra personer konungarna, och liksom
konungarna omgåfvo sig äfven framstående och högt ställda
personer med vasaller, som ursprungligen voro en herres
ofria personliga tjänare. Nu förenade sig beneficialväsendet
och vasallskapet till en vidt förgrenad inrättning, ty hvar
och en, som var i stånd därtill, kunde förplikta sig till
vasallskap. Äfven många fria trädde i ett dylikt
förhållande till höga herrar, och vasallerna erhöllo mestadels jord
såsom beneficium. Liksom herren, s. k. senior, var
skyl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
