Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Länsväsendet eller feodalismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
EE0DAL1SMEN.
dig vasallen, hans homo, d. v. s. hans man, sitt skydd, så
var också den senare genom handslag och ed förpliktad till
trohet mot länsherren och att tjäna honom. Det ömsesidiga
bandet räckte för lifstiden. I vasallerna, antingen de voro
fria eller ofria, uppstod ett genom sitt personliga
förhållande till konungen eller en storman privilegieradt krigarstånd,
som snart vann mera anseende än vanliga fria.
Länsväsendets uppkomst sammanhängde med’ den
rådande formen för statshushållningen. Som godtgörelse för
förrättade tjänster och med dem förknippade kostnader icke
kunde erläggas i kontanta penningar eller ädla metaller, så
återstod intet annat än att anvisa jord, och skulle denna ha
något värde, måste dess innehafvande vara tryggadt för
längre tid. Samtidigt möjliggjordes ett bättre bruk af långt
ifrån hvarandra belägna gods. För de stora jorddrottarna
var den nya formen sålunda mycket välkommen, enär den
äfven inbragte yttre ära genom talrika vasaller och
därjämte medförde en väsentlig maktstegring.
För öfrigt gjorde de större jordägarne sitt bästa att
utvidga både sin jordegendom och sin makt. Detta gällde i
synnerhet om provinsernas styresmän, som buro titeln
grefve eller om det var en gränsprovins, gränsgrefve eller
markgrefve. Till grefve utsågs också vanligen provinsens
mäktigaste jordägare, därför att denne hade tillräckliga
maktmedel att göra sig åtlydd af de själfrådiga herrarna i
provinsen. Ehuru Karl den store med kraftig hand sökte
stäfja de öfvergrepp, till hvilka de mäktigare gjorde sig
skyldiga mot de svagare, kämpades likväl med list och våld
om besittningen af det kapital, som då var det enda
befintliga, nämligen jordegendomen. De största jordägarna
röf-vade från de större och dessa från de mindre, och
grefvar-na kände ofta inga gränser för sin roflystnad.
Detta förhållande bidrog icke litet till feodalsystemets
vidare utveckling, ty då grefvarna själfva innehade
domaremakten, stod naturligtvis ingen hjälp att få vid
domstolarna. Inom sitt förvaltningsområde kunde grefven sålunda
obehindradt plåga och pina de fria männen, till dess att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
