Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Länsväsendet eller feodalismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FEODALISMEN.
189
dessa, hellre än att gå ifrån sina gårdar, underkastade sig
någon mäktig ämbetsman och jorddrott, grefve, vice-grefve
eller borgherro, och på vissa villkor öfverläto sin ärfda
jord åt en sådan. Att på detta sätt underkasta sig en
mäktigare kallades att rekommendera sig hos denne, och
därigenom kom den fria mannen under hans beskydd. Den
jord, hvars äganderätt han afstod till sin beskyddare,
erhöll han tillbaka i form af förlänad jord. Gjorde han icke
detta, kunde han med våld beröfvas sin jord, och hade det
skett, måste han antingen med hustru och barn svälta ihjäl,
bli röfvare eller afstå från sin fria börd och bli träl.
För att hindra såväl det ena som det andra utfärdades
år 847 ett kungligt påbud, som befallde de små jordägarna
att “rekommendera“ sig hos någon mäktig herre, och
därmed försvunno fullständigt de små själfägande arfgårdarna,
så att mot slutet af nionde århundradet icke en enda
friboren innehafvare af ett mindre jordagods fanns, som var
kejsarens eller konungens omedelbara undersåte. Alla hade
blifvit vasaller under grefvar, vice-grefvar eller borgherrar
eller under biskopar och abboter och svurit dem trohetsed.
Den förra fria bonden, som blifvit vasall, men bevarade sin
personliga frihet och bar vapen, fick af sin länsherre ett
par trälfamiljer, som skulle sköta hans jord. Fri man blef
därefter liktydigt med en vapenbärande man, som lefver af
andras arbete.
Redan. 877 blefvo såväl ämbeten som län ärftliga och
öfvergingo utan konungens hörande från fader till son.
Grefvetiteln blef en ärftlig bördstitel på samma gång den
makt, grefven såsom konungens ombud utöfvat i sitt
gref-skap, blef hans ärftliga egendom; och på samma sätt gick
det med alla andra ämbeten och beställningar ända ned till
hela skaran af lägre tjänstemän. Hvar och en behöll sitt
ämbete och sin förläning och öfverlät dem på sin närmaste
arftagare. De medelstora godsens och smågårdarnas ägare
hade redan tvungits att bli de större vasallernas män och
mottaga sina gods och gårdar af dem såsom ärftliga
för-läningar. Därmed var feodalsystemet färdigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
