Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Länsväsendet eller feodalismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190
fEODALlSMEN.
Förläningsinnehaf varna bildade sålunda ett stort
sammanhängande helt af olika klasser med olika rang och
makt; men alla däruti lika, att de hade jord och buro
vapen och följaktligen voro adelsmän. Den lägsta
rangklassen utgjordes af sköldbärarna eller väpnarna, hvilkas
förlä ningar voro så små, att de icke kunde bekosta sig
fullständig krigsutrustning. Därnäst kommo rytiarne eller
riddar-ne, som kunde hålla sig med häst och fullständig
ryttar-rustning. Ofvanför dem stodo baronerna, hvilkas
förlä-ningar utgjordes af större jordagods, och som under sig
hade flera eller färre vasaller, såväl väpnare som riddare.
Ofvanför baronerna stodo vice-grefvarna, grefvarna,
mark-grefvarna och hertigarna hvilka utgjorde storvasallerna,
under sig hade såsom vasaller både baroner och riddare och
voro omedelbara vasaller under konungen, som stod högst.
Hvarje storvasalldöme bildade så godt som en stat för
sig själf, och inom hvarje sådan stat bildade d’e smärre
vasallområdena småstater, hvilkas herrar stundom
uppträdde ganska själfrådigt mot storvasallerna, liksom dessa
mot konungen.
Vasallens förnämsta skyldighet var att följa sin
länsherre i krig och fejd. Kontraktet dem emellan bestämde
noga huru långt denna skyldighet sträckte sig, från 60 till
30 dagars, ja, ända ned till blott en dags krigstjänst.
Vasallen var vidare skyldig att sitta som ledamot i
länsherrens domstol och underkasta sig dess beslut. Föll
länsherren i fångenskap, ålåg det vasallen att lämna bidrag till
hans lösköpande; när länsherrens dotter gifte sig, skulle
vasallen bidraga till hennes utstyrsel, liksom till den
militära utrustningen åt vasallens äldsta son, då denne
uppnått vapenför ålder.
Rättighet att återtaga förläningen hade länsherren
endast om vasallen blifvit dömd för brott mot sina
vasallförpliktelser. Vasallen var skyldig att förtiga allt, som
länsherren i förtroende sagt till honom; han var skyldig att
afslöja dennes fienders ränker, att försvara hans heder,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
