Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Länsväsendet eller feodalismen - Karl den stores kejsardöme
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karl den stores kejsardöme.
191
all på slagfältet, om så behöfdes, afstå sin bäst åt honom
och att gå i fängelse i hans ställe.
Länsherren var förpliktad att hjälpa sin vasall med
råd och dåd, understödja honom i hans krig, låta honom
vederfaras rättvis behandling inför sin domstol, efter hans
död beskydda han änka och barn och icke söka återtaga
sin förläning. Länsherren kallades i sitt förhållande till
vasallen för suzerän, men var ingalunda en suverän öfver
undersåtar. Vilhelm eröfraren var på samma gång konung
i England och franska konungens vasall såsom hertig af
Normandiet samt ansåg sig, utanför vasallkontraktet, fullt
jämngod med sin länsherre. Konungen af Frankrike var
vasall under en klosterföreståndare, abboten i S:t Denis,
emedan han såsom förläning innehade en del af
klosteregendomarna.
Karl den stores kejsardöme. Efter sin fader Pippin,
som gjort sig till konung öfver det stora frankiska riket,
sedan han afsatt den siste Merovingen och inspärrat
honom i ett kloster, öfvertog hans son Karl den store 768
regeringen. Denne märklige man gjorde slut på
longobar-dernas välde i Italien och upprättade ett rike, som räckte
från Pyrenéerna till Nordsjön och från Atlanten till Elbe
samt därjämte omfattade hela öfre och mellersta Italien.
Till påfvestolen intog han ställningen såsom “romarnes
patricius" och betecknade därmed sin skyddsrätt och sitt
öfvervälde öfver det område, som han tillerkände den
romerska kyrkan, äfvensom öfver Ravenna och Rom.
Mot slutet af år 800 ankom Karl till Rom för att
bilägga stridigheter mellan påfven och ett mot denna fientligt
adelsparti, och juldagen skulle Karls äldsta son af påfven
Leo III smörjas till konung. Påfven passade emellertid på
tillfället att efter mässan i Peterskyrkan sätta en krona på
Karls hufvud, och hela det romerska folket ropade: “Lif
och seger åt Augustus Karl, romarnes store och
frids-bringande kejsare! “ Efter denna hyllning hälsade påfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
