Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Påfvestolens allmakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
PAEVESTOLENS ALLMAKT.
Ur dessa åsikter, att kyrkan förde Guds nåd till
jorden, uppspirade nämligen den tanken, att Guds nåd
också kunde vinnas genom hängifvenhet för kyrkan. Kyrkan
fängslade själarna genom den mystiska kraft, som sålunda
tillskrefs henne, medan den rent sinnliga uppfattningen såg
kyrkan förkroppsligad i prästerskapet. Härigenom vann
detta senare i anseende och betydenhet, och biskoparna
kände sig snart såsom Guds ställföreträdare på jorden, åt
hvilka Kristus förlänat makten att binda och lösa i himlen
och på jorden och rätten att offentligen ogilla och fördöma;
endast kyrkan, sade de, kunde bota världens ve. Som
biskoparna emellertid voro nära förbundna med
statsväsendet, indrogos de äfven i det politiska lifvet, och detta ledde till
partibildning. De politiska striderna utsatte emellertid
biskoparna för stora faror, och till skydd mot dessa
uppsteg påfvedömet öfver både lekmän och biskopar.
För de kyrkliga anspråken på en högre myndighet
öfver furstar och statsmän kommo stridigheterna
mellan Karls efterträdare väl till pass, enär de oupphörligt
gåfvo påfvestolen tillfälle att ingripa såsom skiljedomare.
Den världsliga maktens oförmåga att i svaga härskares
händer göra sig gällande förskaffade också påfven tillfälle till
allt större frihet att röra sig och till ett oberoende
uppträdande.
Slutligen behöfdes endast en rättslig bekräftelse på
tanken att göra kyrkan oantastbar och fullständigt
oberoende af lekmännen för att göra denna tanke till verklighet.
Denna bekräftelse kom också i form af en af de mest
storartade förfalskningar historien känner, då vid midten af 9:e
århundradet de s. k. pseudo-isidoriska dekretalen utkommo
och meddelade grundvalarna för påfvedömets allmakt. Syftet
med dessa dekretal var egentligen att förskaffa biskoparnas
frihet tillräckligt skydd mot den världsliga makten. De
skulle endast vara ansvariga inför andlig domstol, men
denna berodde af påfven. Biskoparna kunde visserligen
af-sättas af ett kyrkomöte, men själfva mötet kunde endast
sammanträda i kraft af påfvens myndighet och under hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
