Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vidskepelsen och häxprocesserna - Reformationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
REFORMATIONEN.
265
Sverige, icke tillät några häxprocesser. Först under
Karl XI :s tid upptogos dylika i Hälsingland, Dalarna och
i Stockholm och brändes en hel mängd kvinnor, sedan
prästerskapet med stort nit förmått dem erkänna, att de
förbundit sig med djäfvulen och på sina “blåkullafärder“
besökt denne af kyrkans män än i dag så ifrigt omhuldade
potentat. Förtjänsten att i Sverige ha uppdagat häxtrons
verkliga väsen såsom en af vidskepelsen och det
prästerliga nitet framkallad själssjukdom hos massorna tillkommer
den frejdade läkaren Urban Hjärne.
Reformationen. Mot de andliga riktades de svåraste
förebråelser, som också i oändligt många fall voro fullt
befogade. I klostren hade tukten alldeles fått förfalla; många
kloster voro i själfva verket icke annat än
försörjningsanstalter för ogifta döttrar, och i dessa fördes ett allt annat
än uppbyggligt lefverne. För många hårdt arbetande
lekmän tedde sig munkarne utan vidare såsom lättingar; bland
kyrkoherdarna och de lärde andliga, som bildade ett
verkligt proletariat rådde stor okunnighet, och gudstjänsten
förrättades rätt och slätt så handtverksmässigt som möjligt.
Det ligger i sakens natur, att ett dylikt tillstånd måste
framkalla starka kraf på en förändring. Också blef ropet
på en “reformation af kyrkan“, till hufvud och lemmar“ allt
starkare, och fortfarande väntade man densamma af ett
kyrkomöte. Att sammankalla ett dylikt var emellertid
något, hvarpå påfvemakten allra minst tänkte, och
fördenskull sökte man hjälpa sig själf så godt man kunde. Af
de lärda vände blott få föraktligt ryggen åt tron; de flesta
och förnämsta höllo däremot troget fast vid kyrkan, i
hvilken de ingalunda ville förstöra något, endast insätta
nya stödjepelare i de murknas och fallfärdigas ställe.
Dogmerna lämnades oantastade, man yrkade endast på ett
kristligt lif och en större öfverensstämmelse mellan lära
och lefverne.
Tidens kännbaraste missförhållanden lågo emellertid
förnämligast på det samhälliga och politiska området, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
