Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Venezia - Reaktionstidehvarfvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
294
REAKTIONSTWEHVARFVET.
re fattade det som en förnäm plikt att utveckla en ädel
prakt. Ett gladt och njutningsrikt sällskapslif rörde sig i
palatsen och fröjdade sig åt musik och dans, teatern bjöd
på scenisk konst och öfverraskade genom utstyrselns
rikedom. De venetianska kvinnorna voro berömda för sin
skönhet, sin värdighet full af behag och sin snillrika
sam-talsförmåga, och icke heller saknades lockande och
förledande kurtisaner, som prisgåfvo sina behag.
Reaktionstidehvarfvet. Italiens största stat var
konungariket Neapel, hvilket äfven öarna Sicilien och
Sardinien tillhörde; i alla tre provinserna regerade,
sedan Spanien lyckats behålla dessa stater efter sina
krig med Frankrike, en spansk vice-konung. Redan
under 15 :e århundradet hade landet genomlefvat
förskräckliga tider, och den spanska styrelsen var icke
ägnad att låta det öfvervinna följderna. En mängd spanjorer
invandrade, men förblefvo i sitt högmod ett främmande
element. Allt lif af stannade, medan skatter och af gifter
omåttligt stegrades, trots det att välståndets källor utsinade.
Jordegendomen öfvergick i adelns och ändå mera i kyrkans
händer och äfven landtbruket förföll. Regering och kyrka
sörjde samvetsgrannt för att undertrycka alla fria tankar,
religionen blef blind vidskepelse, som icke gaf hedendomen
efter. Ingenstädes förslöades och fördummades folket i
sådan grad som här, och ännu har det icke lyckats att
utplåna alla spår af denna vanstyrelse.
Endast förtviflan kunde ryckvis egga sinnena. Då
den spanska ståthållaren lade skatt på frukt, som utgjorde
och än i dag bildar folkets förnämsta föda, utbröt först på
Sicilien och därpå i Neapel 1647 ett häftigt uppror. En
neapolitansk fiskare och frukthandlare vid namn Tomaso
Aniello, vanligen kallad Masaniello, kallade folket till vapen
och var en tid herre i staden till dess han greps af
storhetsvansinne och mördades af sannolikt af vicekonungen
legda banditer. Blodsdomstolar kväfde därpå upproret, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
