Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Reaktionstidehvarfvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
REAKTIONSTIDEHVARFVET
295
icke annorlunda gick det sedermera. Neapel och Sicilien,
som under sina normandiska konungar och därefter under
Hohenstauferna varit det i kultur och rikedom förnämsta
af alla Europas länder, hade nu störtat i afgrunden, och
Spanien blef Neapels och Milanos och därmed Italiens bödel.
Jämnsides med Italiens politiska och ekonomiska förfall
aftog äfven dess andliga lif, ehuru icke på alla områden.
Ännu kunde landet nämligen på de sköna konsternas
område fira stora triumfer, och dess nya konststil, den s. k.
barockstilen, som var en efterverkan och fortsättning af
renässansen beundrades och efterliknades i hela Europa.
Ett olyckligt inflytande på Italiens andliga lif utöfvade
emellertid påfvestolen, som till följd af den mot
reformationen inträdande reaktionen och den däraf följande kyrkliga
motreformationen erhöll en styrka, som den förut icke haft
i Italien.
Regeringarna fogade sig utan undantag i religiösa och
andliga ting efter den nya strömning, som utgick från Rom.
Öfverallt kunde inkvisitionen öppna sina trosdomstolar och
låta verkställa sina kättardomar, och i jesuiternas af
spanjoren Ignazio de Loyola inrättade munkorden hade
kyrkan erhållit lika smidiga och sluga som hänsynslösa
och mäktiga hjälpare, hvilka innästlade sig öfverallt, vid
alla furstliga hof, bemäktigade sig skolor och biktstolar och
efter grundsatsen, att ändamålet helgar medlen, utan
betänkande använde högst omoraliska metoder för att vinna sitt
syfte: kyrkans och påfvemaktens befästande. Nu gjorde
förbudet att trycka, sprida och läsa böcker, som icke
gillades af den kyrkliga censuren, sin verkan, och därmed sköts
en regel för alla andliga tankeriktningar, som icke
öf-verensstämde med kyrkans åskådningssätt. Italien uteslöts
på detta sätt från de framsteg, som den öfriga världen
gjorde och såg sig nödsakadt till att stå stilla på samma fläck.
Men äfven af hvad det redan förvärfvat, fick endast sådant
gälla, som uttryckligen gillades af kyrkan, hvilken utsträckte
sitt förmynderskap äfven till konsten. Hvad inkvisitionen
fann anstötligt i en mästares tafla, måste aflägsnas, och på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
