- Project Runeberg -  En sommar i Småland. Berättelse /
101

(1847) [MARC] Author: Karl af Kullberg - Tema: Småland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 4

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

blifvit jagad ur skolan, derföre att hans mor var en
ogift qvinna. Men det går icke an att klema med den,
som skall kämpa med nöd och bekymmer; man måste
inpregla i honom förtröstan till Guds nåd och till
egna krafter.»

Nu uppstod en några minuters tystnad. Den bröts
först af Anders, som frågade: »Nå, morfar, det har
icke gått bra för er med fisket? Ni för inte hem
med er en endaste mörtepinne, och ändå är jag mycket
hungrig. Då jag satte på elden våra sista potater,
trodde jag, att morfar skulle till dem meta upp en
stor gädda eller en stinn abborre; det skulle ha varit
en kostlig måltid.

»Jag fick annat att tänka på, min gosse; jag måste
gå upp till herregården i en svår angelägenhet.
Kanske, Anders, blir jag snart tvungen att skiljas vid
dig på en fjorton dagar; men jag skall tala vid någon
barmhertig menniska, som tar dig till sig och vårdar
dig.»

»Ni får väl allt svårt att hitta den barmhertiga
menniskan, morfar; kom ihåg, jag är småvext och klen,
och kan just icke göra någon rätt för mig. Nej, blif
ni hellre qvar hos mig, och låt oss slå oss ut så godt
vi kunna; det är lättare att slita ondt tillsamman, än
då man är hvar och en för sig.»

»Ser du, Anders, jag var verkligen ute i dag morgse
och hade fått tre fiskar. Jag tänkte på dig, då jag
drog upp dem; men jag skulle sanna ordspråket: rosa
icke fisken, förrän du har den på disken. Inspektoren
på herregården kom öfver mig. Jag visste, att jag
hade gjort orätt, och bad om nåd. Men ju mera man
stryker katten på ryggen, desto mera sätter han upp
hufvudet; ju mera jag bad, desto mera ovett och stryk

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:40:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kullenso/0101.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free