Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
02
kui.t och konst.
röster, som hörde man veropen från de fördömdas rike. Och än är
det, som om himlens portar öppnades, och vi hörde änglarne sjunga
inför Guds tron, hörde huru
>Dig lofvar helga änglars kor
och himlars här med glädje stor;
Dig lofva Kerubim och Serafim:
Helig, helig, helig i höjdene!» (Sv. psb. 265: a).*
Och som det är med tonkonsten, så är det ock med alla andra
konstarter — ingens makt är dock större och när till flera än
diktkonsten. Dess uppfostrande (eller fördärfvande) betydelse är oerhörd.
Den lär oss känna oss själfva. Den målar för oss ideala företeelser
både i godt och ondt. Och dessa bilder blifva förebilder; och det
är förebilderna, som äro bestämmande för den riktning, en människas
lif tager, den väg, hon väljer.
Skönheten, såväl i naturen — däribland äfven människonaturen
som i konsten, har en utomordentlig makt öfver människor. Men
därför finns det kanske heller intet område, hvarest den gamla synden,
afguderiets synd, detta att man dyrkar det skapade i stället för
Skaparen, har lättare att smyga sig in och taga makten än just här.
Det finns många afgudar i världen: guldkalfven, äran, köttet o. s. v.
Deras skepnader äro dock alltid mer eller mindre plumpa och fula.
Men estetikernas gudabeläten äro fagra som Venus från Milo,
-»skönhetens välsignade gudinna», som Heine kallade henne.
Och estetikernas menighet är stor. Till den höra de, som säga:
Vi bry oss inte om kyrkans gudstjänst. Den var för fattig, för
tung, för mörk. Vi hälla gudstjänst ute i naturen. Där är den
rätta, stora kyrkan. Träd och skyar äro tempelpelare, himlen
tempel-hvalfvet, den stigande och sjunkande solen är det stora guldaltaret.
Hafvet sjunger sin psalm, vinden sjunger med, fåglarna, allt lefvande,
allra mest vårt eget hjärta sjunger med till pris för lifvets gud, som
är i alltsammans detta, är här i världen och ingen annanstans.
Panteismen är esteticism, och det vill säga: afguderi. Ty i
kristendomen heter det: »Vår fader, du som är i himmelen», det vill säga:
Guds rike är något annat än världen.
Och lyssnade dessa naturdyrkare riktigt noga efter, och vore de
allvarliga och uppriktiga 110g, så skulle de under all lifsglädjen höra
* [ stället för trenne mattare versrader ur en dansk dikt citera vi dessa ur en
mycket gammal svensk psalm.
Red.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
