Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104 kl/lt och konst.
•
vilja se lifvet, som cjet är, icke fördölja döden och dess fruktan
utan öfvervinna den genom att mottaga det enda erbjudande härtill,
som blifvit människan gjordt.
Till estetikernas menighet höra vidare de, som säga: »Konsten
är vår religion.» För huru många människor i storstäderna är icke
teatern den enda kyrka, de känna. Och för andra är det musiken,
poesien, den bildande konsten, som skall höja deras lif, stilla själens
saknad och längtan. Men kan konsten verkligen det? — Jag har
förut sagt, att konstens gärning är den att skapa bilder af idealets
värld, att i bilder visa oss den härlighet, det lif i ljus och skönhet,
hvarefter alla hjärtan trängta. Ja, i bilder. Mera förmår konsten ej.
Men bilder äro skuggor, icke verklighet. Och vi kunna inte hjälpas
af skuggor. »När skuggan är likast, då snyfta de små, som stirra
därpå»; då ses målet klarast, men då kännes också afståndet
smärtsammast. Då skalden Heine sjuk och döende stod framför Venus
från Milo i Louvren, utbrast han: »Ack, men du har inga händer,
du kan icke hjälpa.» Nej, »skönhetens välsignade gudinna» har icke
de händer, som kunna bära det sargade, blödande lammet bort från
ulfven till hjorden, lyfta den slagne, halfdöde mannen opp och föra
honom frän räfvarne till härbärget, öfverflytta en människa från
dödens till lifvets rike.
Till estetikerna höra äfven de, som se mera på formen än på
innehållet. De som icke kunna erkänna ett godt innehåll, när formen
icke är god, och som, omvändt, kunna berömma en bild eller en
bok, när formen kanske är glänsande men innehållet obetydligt eller
till och med otäckt. De som säga, att »stilen är allt», och att
konst och moral ha intet att göra med hvarandra; liksom om en
giftdryck blefve oskadlig genom att bjudas i en kristallskål.
Och låt mig i detta sammanhang nämna de estetiska
förnimmelser, som äfven de kunna lida af, som annars dock icke äro
estetiska till lifsåskådningen. Huru allmänt är det ej att föredraga
människor med ett fagert yttre framför dem, som i detta hänseende
äro mindre väl gynnade — till och med om de senare i personligt
värde långt öfverträffa de förra. Och hvem har icke känt, huruledes
det, som för öga och sinnen är oskönt och icke tilltalande, kan vara
ett hinder för följandet af pliktens och kärlekens bud? Frans af
Assisi, solsångens diktare, med det lefvande skönhetssinnet, kunde
gladeligen vårda spetälska och glömma deras sår och bölder. Men
det finns folk, som inte ha sä mycket poesi i hela sin kropp som
Frans af Assisi i sitt lillfinger men till gengäld äga så mycket mera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
