Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en kristens värdesättning af det estetiska. iOi
af »estetik». Till dem hör bland andra jag själf. Och det är alls
icke så sällan jag behöfver läsa öfver gamle peder plades
förmaning angående prästerna, hvilken lyder, som följer: »Eder
sockenpräst skall tjäna eder uti lifs- och själafara. Han skall vara eder till
hands vid midnattstid såväl som vid middagstid; i mörker och mist,
i regn och rusk, i köld och frost skall han opp ur sin säng och ut
till det minsta barn, som du har i ditt hus, när helst han därom
tillsäges. Ha de »pokker» därhemma till ditt, är där pestilentia,
febersjukdom eller andra Guds gåfvor och plågor, luktar där väl
eller stinker det illa, nog skall din sockenpräst in där och ha sin
näsa däruti, när du och jag helst ville ge oss ut på dörren med
samma. Blir han själf smittad, så måste han gä hem och lägga sig
att dö, men han får inte blinka därvid...... Han vet sin regel;
det är ingen munkregel, men det är en svår regel.» Ja, det är en
svår regel att älska sin nästa såsom sig själf, och »estetikern» har
sin anpart i svårigheten.
Estetikerna, det är de, som blifva hängande vid den yttre
skönheten, vid bilden, formen — »formskärarlaget», som man i sin tid
kallade de Heibergska estetikerna.
Ty hvad är i verkligheten det sköna? Är det någonting, som
existerar genom och för sig själft? Har det sköna själf giltighet P
—-Jag använde förut det uttrycket, att skönheten är en dräkt, som
alltså bäres af en annan; en behaglighet, ett skimmer, som alltså
utströmmar från och omgifver något annat. Hvilket?
Det är en gammal sed att indela idealerna i det sanna, det goda
och clet sköna. Men dessa tre höra oupplösligen tillsammans. Såsom
det sanna icke är sant, när det icke är godt, och det goda icke
godt, när det icke är sant, så är det sköna icke längre skönt, när
det icke är förbundet med det sanna och det goda; ty det sköna är
väl egentligen intet i sig själft, utan det är blott dräkten,
behagligheten, stråleskimret omkring det sanna och goda. Det var detta
grekerna riktigt nog kände, när de bundo det sköna vid det goda i
ordet xaXoxaya&ia. Väl att märka, de gjorde det i teorien men
kunde icke fasthålla det i praktiken. Därför förföll också konsten,
och folket själft förföll och fördärfvades.
Därför är också den sats, som ofta har ljudit som en lösen, en
kampsignal i våra dagars strid: Konste?i för konstens egen skull
{Tärt pour l’art), grundfalsk, för så vidt den skall förstås så, att konsten
är en värld för sig, är avtonomisk, har intet med religion och moral,
d. v. s. har intet med det sanna och det goda att göra. Den stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
