Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RESTAUrERINGS PRINCIPER.
289
För att visa, att vår tid ej står ensam i pietetslöshet, framförde
talaren några exempel från den gamla goda tiden. Under Gustaf
IILs tid stodo Visby ruiner under Serafimerordensgillets »vård».
Vederbörande funno emellertid, att ruinerna voro till ingen nytta; de utbjödos
därför pä auktion med skyldighet för de blifvande köparne att inom
viss tid afrödja desamma, så att tomterna kunde komma till praktisk
användning. Inga anbud gjordes emellertid, enär man fann det
bekvämare att utan inköp taga sä mycket sten man behöfde från ruinerna.
I gamla skrifter och beskrifningar kunde vi vidare finna
hårresande exempel på dylik vandalism, huru de märkligaste kyrkor
»med obeskrifligt arbete» eller med »berömlig flit» nedbrötos eller »i
hast nedkastades», huru »starka stenhvalf» ersattes med »ansenliga
trä-hvalf» m. m., och allt detta med allmänt gillande.
Med afseende å de byggverk, som ifrågakomma till
vidmakthållande, framhöll talaren, att de äro af två slag: döda byggnader,
d. v. s. verkliga ruiner, och lefvande, d. v. s. sådana äldre byggnader,
som ännu användas för sitt ursprungliga eller ett annat ändamål.
Gifvet vore. att vi ej kunde behandla dessa olika kategorier på ett
likformigt sätt.
Vid de döda byggnaderna vore problemet minst inveckladt. Vi
bibehålla våra ruiner af tre skäl: såsom kunskapskälla, vidare af pietet,
enär de väcka och underhålla den kärlek till det fäderneärfda, utan
hvilken vår odling saknar sin starkaste rot, slutligen därför att de
tilltala ej mindre var fantasi än vår skönhetskänsla. Dessa kraf
tillgodo-seddes bäst och endast genom vidmakthållande af det som ännu
finnes, ej genom rekonstruktion af förlorade delar. Talaren ville
därför ifråga om ruiner aflysa själfva ordet restaurering, vi böra endast
tala om ruiners konservering. Dock äfven här måste ett återställande
i viss mån äga rum, för såvidt nämligen detta betingas af krafvet
på vidmakthållande. Lutande eller underminerade partier, hvalf och
bågar, som hota att störta, måste stödjas, de trasiga krönen måste
skyddas för vidare förfall. Huru skall detta ske? Med järn- eller
andra stöttor under hängande partier och tak öfver krönen? I mindre
utsträckning kan detta nog någon gång blifva nödvändigt, t. ex. vid
Visbymurens sadeltorn, men användning i större skala af dessa medel
måste förkastas såsom uppenbart stridande mot vår sunda känsla för
det sköna. Nödvändiga nydaningar må därför utföras i material
liknande det gamla, således sten för stenbyggnader, trä för
träbyggnader. Men huru skall nydaningen utföras? Skall den vara en ren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
