Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Runeberg och litteraturkritiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Heickell, som den tiden bars av icke färre än trenne
rimsmidare från den höga norden: en kronofogde, en ung student
(sedermera tingsnotarie) och en skollärare. Vid valet mellan
dessa tre synes den moderna Runebergsforskningen ha
stannat för tingsnotarien. Och ehuru goda skäl kunde anföras
till förmån för såväl kronofogden som skolläraren, så kan
detta utslag gott förbli gällande. Dikten, som fullständigt
avtryckes i Strömborgs Biografiska anteckningar, är nämligen
ingalunda så märkvärdig, att det vore lönt att tvista om vem
som äger anspråk på äran av att vara dess upphovsman. Det
mest intressanta hos den är dess sista strof, i vilken det talas
om huru »poeters veteran i norden» från Mälarens strand
sänder en hälsning till sitt fosterland och till den unge skald, vars
sånger skänkt honom en ny ungdom. Såsom Lagus framhållit
låta nämligen dessa ord oss förmoda, att författaren hört talas
om det bekanta brev i vilket Franzén, med tack för det första
dikthäftets till honom adresserade inledningssång, sände sitt
erkännande och sin uppmuntran åt »den store skald, som
Finland håller på att frambringa». Under en tid, då tidningarna
innehöllo så litet litteraturkritik, spredos uppenbarligen
nyheter om litterära brev från man till man, och det ligger
ingenting osannolikt däruti att en skrivelse som Runeberg under
sommaren år 1830 hade mottagit i Helsingfors, på våren år
1831 var känd i Torneå.
När man från de poetiska hyllningarna — det kunde till
dikten i Helsingfors Tidningar fogas ett annat, i Wasa Tidning
infört kväde, Till Sofie — — vid återställandet af I. delen af
Runebergs Dikter, som visserligen offentliggjordes så sent som
år 1839, men som naturligtvis kan ha skrivits många år
tidigare — går över till den äldsta i Finlands tidningspress
publicerade utförliga recensionen, mötes man onekligen av en
viss kylig förbehållsamhet i tonen.[1] I den artikelserie Flygtig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
