Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Runeberg och litteraturkritiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Runeberg och litteraturkritiken. 41
den ägde någon likhet med de båda tyska idyllerna, dock hade
»icke blott ett självständigt ämne, utan också en egen ton».
En modern författare skulle väl aldrig känna sig kränkt
av att man på detta sätt försökte klassificera hans alster ge-
nom att jämföra dem med några äldre, allmänt kända verk.
Men på 1830-talet var man i det avseendet ömtåligare än nu.
Om än Runeberg själv icke den gången opponerade sig mot
att hans verk betraktades som ett slags efterbildning av tyska
förebilder, så var hans uttolkare, Fredrik Cygnæus, så mycket
mer upprörd på hans vägnar. I sin uppsats Ett och annat
rörande Elgskyttarne och Hanna uttalade han sig år 1837 med
indignation mot dem, som i Voss’ och Goethes dikter velat se
modeller för den finska allmogeskildringen. »Ingen kan väl»,
säger han, »mindre än jag vilja förneka de ovannämnda tyska
„skaldeverkens förträfflighet och jag erkänner gärna, att det
„skulle lända herr Runeberg till evinnerlig ära, om hans Elg-
„skyttar med dem i detta hänseende bleve jämförda; men för-
,,hatliga förekomma mig de eviga insinuationerna om imita-
,,tion av likt och olikt, om imitation av imitationer, påmin-
,,nande om det hånande sätt, varpå man hutlat med honom
,,för översättning av översättningar, vartill man dock, när man
„håller sig endast till teoriens döda bokstav, kunde ha större
,,anledning.”
Som synes har Cygnæus alls icke beaktat de inskränknin-
gar, dem de svenska kritikerna fogat till sitt anförande av
Runebergs tyska modeller. Han har upprörts av själva ordet
imitation, och han har meddelat sin upprördhet åt de be-
dömare, som efter honom privatim eller offentligen ha ut-
talat sig i frågan om Runebergs förhållande till Voss och
Goethe.
Det behöver icke sägas att man ånyo påmindes om detta
förhållande, efter det Runeberg utgivit Hanna, denna dikt
som avslutas med några versrader vilka omotståndligt leda
tankarna till slutraderna i Den sjuttionde födelsedagen, och i
vilken scenen vid källan uppenbarligen kommit till under på-
verkan av en liknande scen i Hermann und Dorothea. Men å
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
