Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Runeberg och litteraturkritiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42 Runebergskulten.
andra sidan bevisade Runeberg med varje nytt verk huru
självständig hans diktning var till sitt väsen, och huru sekun-
dära de egenskaper voro, dem han hade gemensamma med den
borgerliga idyllens tyska mästerverk. Om allt detta hade
meningar kunnat utbytas i fredligt samförstånd, och diskus-
sionen skulle endast hava lett till att skaldens djupa origi-
nalitet blivit framhävd genom jämförelsen med de utländska
motsvarigheterna. För Runebergs inhemska beundrare låg det
emellertid någonting kränkande i blotta tanken på att deras
diktare ens i ringaste mån varit beroende av främmande mön-
ster. Man såg i jämförelserna med utländska dikter ingenting
annat än försök att nedsätta den egna poesin till förmån för
den tyska eller svenska litteraturen. Detta fick, som Söder-
hjelm påpekat, Fredrik Berndtson erfara år 1844, då han an-
greps i Helsingfors Tidningar för det han i en uppsats om
Kung Fjalar dristat sig att påpeka de inflytanden, Runeberg
hade mottagit av Stagnelius och Tegnér.* Och den inhemska
kritikens Runebergsortodoxi kom, för att återvända till frågan
om Vossinflytandet, ånyo till synes år 1876, då diskussionerna
från 1830-talet flammade upp med anledning av några utta-
landen i Arvid Ahnfelts då nyss utgivna Verldsliteraturens
historia.
Uppslaget till meningsbytet kom denna gång, egendomligt
nog, från Norge. Där hade en författare i Norsk Tidsskrift
for Literatur kritiserat de ungefär samtidigt utkomna danska
och svenska bearbetningarna av Johannes Scherr’s Allgemeine
Geschichte der Literatur. Han hade anmärkt om att den danske
bearbetaren, Fr. Winckel Horn, icke tillräckligt beaktat de
norsk-nationella strömningarna i Norges litteratur, och att
den svenske bearbetaren, Arvid Ahnfelt, fullkomligt försum-
mat att omtala Finlands finskspråkiga vitterhet. I anslutning
till denna uppsats publicerade då en anonym författare i
Helsingfors Dagblad för den 3 november 1876 en lång artikel
* I detta stycke var Berndtson likväl förekommen av Z. Topelius,
som redan år 1843 hade framhållit den Runebergska ungdomspoesins
beroende av äldre svenska skalder. Jfr härom s, 48 i det följande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
