Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Runeberg och Borgå gymnasium
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90 Runebergskulten.
pojklukten uppehöll honom», när man tänker på Runebergs i
föregående kapitel omtalade yttrande om att han genom be-
röringen med studenterna »hade ätit ungdom för ett helt år»
och skulle komma tillbaka när han behövde mer.
Med denna lynnesläggning borde Runeberg, när han år
1837 var tvungen att flytta till Borgå, ha ägt stora förutsätt-
ningar att lyckas och finna sig tillfredsställd i sitt värv som
skollärare. Gymnasisterna voro visserligen en klen ersätt-
ning för studenterna; därom vittnar ju även hans tal om att
han skulle komma tillbaka till Helsingfors, när han behövde
nya intryck av ungdom. Men skillnaden mellan en student
och en skolelev var den tiden dock icke så stor som nu. Det
fanns antagligen en del rätt manliga och andligen mognade
gossar bland de disciplar, för vilka lektorn i latinet och gre-
kiskan hade att förklara Caesars, Xenophons och Homeros’
klassiska texter. Det visade sig även att många gymnasister
av hans undervisning mottogo intryck, som påverkade hela
deras senare utveckling, och som gjorde dem till hängivna
Runebergsbeundrare för deras återstående livstid. Den skola,
där skalden arbetat, har därigenom blivit en av de viktigaste
härdarna för Runebergskulten.
Notiserna om Runebergs förhållande till gymnasistung-
domen äro emellertid långt ifrån så entydiga och så lättolkade
som uppgifterna om hans umgänge med studenterna. Det
saknas visserligen icke uttalanden som i den Tengström-
Qvantenska tonarten utan något slags inskränkning fram-
hålla honom såsom en i alla avseenden oöverträfflig skolman.
Enligt Strömborgs minnen från sin gymnasisttid, 1849—1852,
skulle skalden i sin undervisning icke blott ha varit omsorgs-
full och noggrann, utan han skulle även, med sitt ,,klara och
mästerliga” återgivande av de gamla texterna så väl ha »in-
„fört sina elever i den antika andan och det antika åskåd-
,,ningssättet, att man av själ och hjärta följde med och hade
„de skildrade företeelserna livslevande för sin inre åskådning».
1 professor Emil Bööks Några hågkomster om Johan Ludvig
Runeberg som pedagog [från åren 1851—1854] finner man icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
