Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Runeberg och Borgå samhälle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Runeberg och Borgå samhälle. 131
intrycket, otvetydigt kunna ådagalägga, att Runeberg inom
kort kände sig hemmastadd i Borgå, och att han trivdes i
umgänget med de vänner han där förvärvat sig. Men gör man
berättelserna till föremål för en närmare granskning, så finner
man att de icke kunna tolkas alldeles bokstavligt. De bevisa
att Runeberg icke vantrivdes i Borgå, men de ådagalägga ej
att han från första början skulle ha känt sig lycklig i småstads-
omgivningen. Och deras beviskraft ter sig ett grand förminskad
om man tänker på under vilka förhållanden hans omdömen
blivit fällda.
Man kan väl icke beskyllas för alltför stor misstänksamhet,
om man säger sig att Runeberg icke stod fullkomligt fri i sitt
bedömande, när han med sina gamla vänner talade om för-
hållandena i Borgå. Han hade valt sin nya verksamhet på
eget bevåg, mot kamraternas råd och varningar, och han hade
tillbakavisat beskyddarnas ansträngningar att möjliggöra
hans kvarstannande i Helsingfors. Om han varit än så miss-
nöjd med sin ställning i småstaden, så hade han av en naturlig
stolthet hindrats att uttala detta missnöje för huvudstads-
borna. Med all nödig uppmärksamhet för de stora skiljaktig-
heterna kunde man säga att han befann sig i samma läge som
en man, vilken mesallierat sig i trots av sina anförvanters
ogillande. Man behöver i intetdera fallet förutsätta, att det
funnits skäl till klagomål hos den som prisar sitt val; man be-
höver ingalunda ifrågasätta uppriktigheten i lovorden •— men
man misstänker att ljuset och skuggorna icke alltid fördelats
med fullt realistisk objektivitet.
Runeberg menade vad han sade, när han framhöll att det
fanns människor — och han kunde ha tillagt ,,präktiga och
intresseväckande människor,, ■— bakom bergen i Borgå. Det
är även med full rätt Strömborg gör gällande, att han allt mer
och mer lärde sig uppskatta de nya bekantskaper, med vilka
han genom sina jaktfärder bragtes i beröring. Men det kan oak-
tat allt detta icke hjälpas att ens uppfattning om dessa de nya
vänskapsförhållandenas betydelse i någon mån blir förändrad,
när man tänker på den iver, med vilken Runeberg till sig in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
