Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Runeberg och Borgå samhälle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Runeberg och Borgå samhälle. 161
ge dem offentlighet kan man möjligen förstå, ty Topelius har
nog skrivit märkligare ting än Romans frän skogen.* Men
denna sång är likväl i hög grad typisk för honom, med sitt
symboliserande av Runeberg som ,,furan i nordanskog”, av
hans hustru som den sviktande björken, som grönskar ljus
för att ,,furans mörker försona”, och av skaldens diktning
som en „fågel i furans krona”. Bilderna hänga icke alltid
ihop, rimkravet har emellanåt alltför tydligt påverkat ord-
valet, och lika behändigt som i en folkvisa ha orden vid behov
blivit förlängda med överflödiga stavelser. Men, „med allt
detta, och för allt detta”, besitter romansen allt den sångbara
lyrikens behag; den är naiv, innerlig och förtjusande som en-
dast en Sylviavisa kan vara det. Och såsom Runeberg sagt,
är det ju någonting älskligt i de välönskningar, i vilka sången
. tonar ut:
Gud signe furan i nordanfjäll.
Gud signe björken i vinterkväll.
Gud signe fågelen i våren.
All norden så lång,
Hör tonernas gång —
Och allt sjöng fågelen sitt hemlands sång.
Enligt Emilie Björkstén behagade högtiden i gymnasie-
salen Runeberg på det högsta. „Det var så vackert både för
„öra och öga”, hade han sagt henne, „att jag kände tårar i
„mina ögon, men jag blygdes för en officer, som stod där och
„såg, huru upprörd jag blev.” Detta omdöme dementeras
väl icke fullständigt, men det inskränkes i någon mån av att
Strömborg flere år efteråt hört Runeberg såga, att han vid
tillfället i fråga var så trött efter de föregående nätternas
vaka, »att han förnam föga eller intet av det som försiggick
* Dikten finnes avtryckt, jämte ett faksimile av Pacius’ noter, i
Strömborgs Biografiska Anteckningar. Den publicerades redan år 1871
av Emilie Björkstén i hennes Några minnen. I den stora upplagan av
Topelius’ Samlade Skrifter är den tryckt i den anspråkslösa avdelningen
„Familjevers".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
