Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Hyllningar i Sverige och i Finlands landsort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182 Runebergskulten.
underskriva protokollet, som till följd därav aldrig blev infört
i akademiens protokollbok; frågan om inval av det främmande
rikets undersåte fick för alltid förfalla; och Runeberg kunde
icke ens bli underrättad om att man velat bereda honom säte
i kretsen av de aderton. *
Efter denna motgång får det väl betraktas som en liten
revansch, att v. Beskow två år senare fick tillfälle att åväga-
bringa en personlig beröring mellan Runeberg och den svenske
konungen. Runebergs motvilja mot allt ceremoniväsen hade
kanske avhållit honom från att göra besök vid hovet, såvida
han icke haft svårt att säga nej till Beskow. Plikttrogen som
han var kunde han ej heller annat än ställa sig till förfogande,
när det meddelats att konungen önskade mottaga honom i
audiens. Denna audiens föranledde emellertid vidlyftigheter
av samma art som de, vilka ansågos oundvikliga, ifall förslag
väckts om Runebergs inval i Svenska Akademien. Konungen
ansåg nämligen, för formens skull, att Runeberg borde anmäla
sig genom ryske ministern**, och vare sig det berodde på ett
av denna omgång förorsakat dröjsmål, eller på att konungen
och kronprinsen tidigare varit upptagna av exerciser på Ladu-
gårdsgärdet, blev skalden mottagen först under den sista dagen
av sin Stockholmsvistelse. Detta åter gjorde, för att använda
fru Runebergs ord i ett brev, som hon skrev till sin syster kort
efter mannens hemkomst, »att den middag som Runeberg
,,eljest skulle fått äta hos honom ej kunde bli av, ty Kungen
„ville ej hindra Runeberg från att resa till Uppsala, hade
,,han ment».
Hos kronprins Karl var det icke nödvändigt att så strikte
hålla på ceremonielets fordringar. Därför kunde Runeberg
* Jfr de å s. 23 i det föregående anförda uppgifterna om huru Aka-
demien år 1832 genom ett kungligt ingripande förhindrades att tilldela
Runeberg sin stora guldmedalj.
I den förteckning över ,,minnen” från resan till Sverige, som
Strömborg meddelar i en not till sina Biografiska Anteckningar, upptages
bl. a. ett visitkort, „Le ministre de Russie”, vilket ger oss trygghet för
att alla korrekta formkrav verkligen blivit iakttagna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
