Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Den femte februari
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
318 Runebergskulten.
„svalka’, och likaså det första uppträdande av Gall (Lorenzo
„Runeberg). Hade det fått stanna vid tablåer åtminstone, så
„hade det gått an, men nog var all möjlig illusion sedan förbi
„ehuru de spelande visst gjorde sitt allra bästa. De hade
„räknat på min förtjusning, de hade mycket tänkt på mig
„sade de sedan, men jag kände icke ens det allra minsta av
,,denna underliga rysning, som annars vid allt skönt, och därför
„vet jag bestämt att det icke var lyckat; min känsla sade mig
„det. Skulle jag ha tyckt så ensam, så hade jag tegat, men
,,då flere andra, och personer med omdöme, kände och erforo
,,precis detsamma, så tvekade jag icke en minut att säga min
„tanke, då jag efter representationens slut från så många håll
,,tillfrågades vad jag tyckte. De som hade arrangerat allt-
,,sammans sågo så belåtna ut med sitt verk, så mitt svar sedan
„slog dem liksom med kallt vatten’, sade de. Det var Sofi N.
„Anna R., Mimmi och slutligen skaldens maka. Jag kunde ej
„tilltvinga mig en glättighet som jag icke kände, och detta
„upptogs illa. Runeberg själv frågade mig genast vad jag
,,tyckte. ’Det hade varit bättre om de ej givit den alls’, var
,,mitt svar. Men han menade, att den gick så bra den kunde
„gå, och att han icke kunde neka dem, då de gjort sig så mycket
„besvär. Men i sitt hjärta tyckte han säkert som Alexandra
„Edelfelt, jag och många flere, i synnerhet herrar, det märkte
„jag på så mycket och även därpå, att han efter allt det krång-
,,let sedan blev ännu hjärtligare mot mig än förr.”
Den bristande motsvarigheten mellan det sceniska fram-
förandet och diktens anspråk hade framträtt så mycket tyd-
ligare för Emilie Björkstén, emedan hon på förmiddagen på
Kiala (där hon gästade sin väninna, Alexandra Edelfelt) varit
med om en högläsning av Kung Fjalar. Vid detta tillfälle,
då versen föredrogs enkelt, varmt och utan deklamation,
hade hon, liksom alla de övriga i sällskapet, ,,genomträngts
,,av denna hemlighetsfulla rysning, som är det osvikligaste
,,tecknet till allt verkligt skönt”. Hon var därför benägen att
hålla med Fredrika Runeberg, som ansåg att spektaklet hade
verkat bättre, om hon icke hade läst dikten samma dag.
$
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
