Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Den femte februari
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den femte februari. 319
Allt detta är ju ett estetiskt-kritiskt resonemang som
förefaller att vara fotat på rent sakliga grunder, och som må-
hända i verkligheten även var det. För några av dem som be-
undrade tablåerna måtte det likväl ej ha tett sig fullt över-
tygande, ty man förutsatte — och här kommer romanen in —
några andra mer subjektiva motiv för kritiken. Att fröken
Björkstén gjort anmärkningar mot spektaklet synes, att döma
av hennes dagbok, ha bragt sinnen i jäsning, och särskilt
familjen O[ttelin?] hade uttalat sig med en skärpa som gjort
henne ont. Under ett samtal med Fredrika Runeberg upp-
lystes hon även om, varför man förbittrats över hennes klan-
der. Någon hade sagt, så refererar hon, ,,att bevekelsegrun-
„derna för mitt missnöje varit mindre vackra och berättat
„henne [Fredrika Runeberg], att det var en sorts avund på den
„sköna Z., som föreställde Oihonna, emedan jag skulle varit
„rädd att Runeberg bleve så intagen av henne, att han skulle
„glömma mig — den galnaste fundering i världen, men som
„emellertid både retade och pinade mig. Hon [fru Runeberg]
,,hade därtill svarat: ’Det tror jag visst ej, utan det är
„endast en slags pietet för Kung Fjalar’, men vilken hon i
,,alla fall tyckte vara litet barnslig."
Härtill bör det tilläggas att fröken Björkstén icke försum-
made att underrätta Runeberg om skvallret. Man får av
dagboken veta att han ,,blott log” åt historien, ,,och menade
att han aldrig kunnat tro på något sådant” samt ,,att jag
nog kände honom". Efter anförandet av skaldens yttranden
mynnar även dagboksredogörelsen ut i en jublande förviss-
ning: „0ch jag känner honom så väl, att ingen tid, inga
„skiften, ingen, ingen, huru skön hon än vara må, numera
„kan rubba hans mångåriga tillgivenhet för mig, och att
„ingen kan taga min plats i hans hjärta”.
Om man vågade tro författarinnan på hennes ord borde
sålunda dagbokens anmärkningar kunna betraktas som
grundade på ett fullt opartiskt kritikeromdöme. Det kan ju
även framhållas att Emilie Björkstén med erkännande om-
talar den påstådda rivalens apparition i den första tavlan, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
