Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Kultplatser och platskulter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
356 Runebergsk alten.
några anekdoter, som berättats om namngivna krigare, så
hade det svårligen fallit honom in att förskaffa sig uppgifter
om männens nummer i ledet och om de kompanier eller rege-
menten, i vilka de tjänat. Allt detta bör ha stått klart för de
mer kritiska bland Runebergs samtida, och det bör för dem
ha ådagalagt det fåfängliga i Ranckeris försök att ur mönster-
rullor o. dyl. uppspåra förebilder till de diktade gestalterna.
Dessa försök te sig än mer hopplösa, sedan man lärt sig
förstå i vilken utsträckning Runeberg i Fänrik Ståls Sägner
påverkats av litterära förebilder. Genom Estlanders, Söder-
hjelms, Berg-Hjerténs och, icke minst, genom Eirik Horn-
borgs undersökningar har det ådagalagts att man i Sägnernas
ämneskrets kan identifiera talrika gamla motiv från Plutark
och Julius Caesar, från den franska krigshistorien och från
folksagorna. I några fall stämma de Runebergska dikterna så
väl överens med mönstren från litteraturen, att ett åberopande
av verklighetsmotsvarigheter förefaller alldeles överflödigt.
Eller närmare bestämt, även om man erkände att sådana mot-
svarigheter läte sig uppvisa, så kunde man icke tillerkänna
dem annat än en underordnad betydelse. Huru liten roll de i
regeln spelat kan ådagaläggas genom en undersökning av de
element, av vilka Sven Dufva blivit uppbyggd; och genom
samma undersökning kan det klarläggas, huru skarpt det
Ranckenska betraktelsesättet skiljer sig från den uppfattning,
som blivit rådande hos moderna litteraturhistoriker.
Sven Dufvas hjältemod vid försvaret av spången leder ju,
såsom lektor P. G. Lyth år 1897 påpekat, rätt osökt tanken
till Livius’ berättelse om Horatius Cocles, vilken berättelse
icke kan ha varit obekant för Runeberg. Lokala historiska
traditioner av samma art som de vilka legat till grund för
Topelius’ år 1847 i Helsingfors Tidningar publicerade historiska
novell, Häradshöfdingen (från Gustaf lll:s tider), kunna
måhända i någon mån ha gett bidrag till skildringen av den
ensamma hjältens strid på en bro. Begynnelsestrofernas
skildring av Svens ställning i brödrakretsen påminner, så-
som Berg-Hjertén framkastat och såsom Hornborg med efter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
