Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Kultplatser och platskulter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kultplatser och platskulter. 357
tryck gjort gällande, om folksagornas förbisedde yngste son,
som i ett avgörande ögonblick visar sig besitta större fyndighet,
kraft eller mod än någon av de äldre bröderna. Till utmålan-
det av den misslyckade soldatens löjliga exercis hade Rune-
berg redan under sin skoltid i Vasa gjort en förstudie med
nidvisan om skolkamraten Rundells tafatthet vid pojkbatal-
jonens vapenövningar i Kråklundsbacken. Men motsatsen
mellan tafatthet i vardagliga situationer, och en överraskande
kraft och rådighet, som bryter fram i ett avgörande ögonblick,
denna motsats som är diktens stora och bärande motiv, den
hade Runeberg i sin uppsats om Nejderna och folklynnet i
Saarijärvi framhållit som utmärkande för den finske ödemarks-
bonden. * Det vore oriktigt att säga att Sven Dufvas per-
sonlighet i förväg blivit karakteriserad i den gamla Morgon-
bladsuppsatsen — ty mannens väsen låter sig nog icke ut-
tömmas med några korta formuleringar. Men det är som om
förvandlingsmiraklet i diktens slutparti finge en viss förkla-
ring genom det omdöme Runeberg uttalat om den typiske
allmogemannen i Saarijärvi: »Härmed stå tvenne omständig-
„heter i förening: först att han måste vara, vilket han också
„är, i hög grad redlig och oförställd, ty enfald och fromhet
följa med all religion, sen, att han måste synas handfallen,
„slö och oförmögen till all bragd, där livlighet och fattning
„komma i fråga. Det har dock genom flere än ett exempel
„blivit bestyrkt, att detta skenbart kaotiska väsende, då
„han blivit förflyttad till andra förhållanden, inom en kort
„tid utvecklat krafter, som icke allenast visat sig outtömliga,
„utan även mera snabbt och träffat använda, än man av
„en rik förmåga och ihärdig övning kunnat vänta.»
Sven Dufva är icke i allt en typisk Saarijärvibonde, ty han
är „handfallen, slö och oförmögen” utöver det normala; och
det är en tolkningsfråga om han ens i det avgörande ögonblic-
ket visar en plötsligt framträdande rådighet, eller om icke
* Det får icke fördöljas att lektor Lyth i sin nyss åberopade Sven
Dufva tolkning hänvisar till Saarijärviuppsatsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
