Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Kultplatser och platskulter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kultplatser och platskulter. 359
dog i slaget, medan den av Rancken påträffade Mathias Bång
tillfrisknade, överflyttade till Sverige och där levde som sko-
makare i Lycksele ända in på 1840-talet — detta skulle natur-
ligtvis icke stå i vägen för ett identifierande av den reala och
den poetiska gestalten, såvida karaktärerna verkligen före-
tedde några övertygande likheter. Av allt som berättats om
Bång kan man likväl icke inhämta någonting annat som moti-
verade en jämförelse med Sven Dufva, än att han ansågs vara
,,liksom litet galen” (det säges icke att han varit vare sig tafatt
eller enfaldig) samt att han var vildsint när han supit sig full.
Även om det läte sig bevisas att Runeberg, såsom direktor
V. K. E. Wichmann påstått, hört någon gammal krigskamrat
berätta om Bångs bedrifter, så gåves det ringa anledning att
sätta dessa berättelser i samband med dikten om Sven Dufva.
Det förefaller även sannolikt att Mathias Bång, trots
Ranckens undersökningar, snart nog hade fallit i förgätenhet,
om icke hans minne hade blivit omhändertaget av lokal-
patriotismen i Västerbotten. En författare av hembygdsskil-
dringar, P. A. Lindholm, hade gjort den vildsinte krigaren-
skomakaren till hjälte i en av sina berättelser. Berättelsen
avtrycktes i några tidningar, och föll sålunda i händerna
på Sandels sonson, generallöjtnant Sandels i Stockholm, som
rördes av vad han fick läsa om mannen som sårats vid
Virta bro, och som därför år 1909 på sin bekostnad lät uppresa
en minnesvård på sockenskomakarens grav i Lycksele. Och
när Mathias Bång en gång fått sitt monument, har han för
det allmänna medvetandet kommit att stå som den rätte Sven
Dufva. Att Birger Schöldström satt ifråga om icke Runebergs
modell möjligen kunnat vara någon annan soldat, en viss
Till eller en viss Lång, har icke förmått beröva Lycksele-
mannen hans rangplats. När det i Finlands tidningspress
talas om Mathias Bång, beledsagas hans namn av det av-
görande tillägget ,,som bekant modell till Runebergs Sven
Dufva”. Enligt vad de nyaste notiserna förmäla, ärnar man
t. o. m. i det Bångska torpet inreda ett litet „Sven Dufva
museum".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
