Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmärkningar - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillräckligt mäktig för att besitta denna de verkligt stora diktarnas
allmänt mänskliga betydelse, som uppskattas utanför alla nationella
gränser; och att han likväl gått miste om de intensivt nationella särdrag,
som kunde fängsla oss hos en skald från ett av dessa små länder, där
patriotismen ännu fortlever i all dess ursprunglighet. Han ter sig för
mig som omgiven av ett slags pseudopastoral atmosfär, som är lika
långt avlägsen från klassicismen som från verkligheten. Och — om jag
vågade göra min dåraktiga mening gällande gentemot auktoriteter
sådana som Edmund Gosse o. a. — så ville jag placera Runeberg
någonstädes på vägen mellan Voss och Schiller.»
Ehuru det ligger utanför vår uppgift att redogöra för den
Runebergska diktningens bedömande i utlandet — Söderhjelm har därom i sin bok
Profiler ur finskt kulturliv publicerat en essä, som behöver kompletteras
endast för de år som gått sedan 1913 — kunna vi icke underlåta att citera
ett franskt bedömande av Kung Fjalar, vilket står som motpol till den
engelska damens uttalande. Det stammar från Madame Vincens, känd
under pseudonymen Arvède Barine, som år 1878 i Revue des deux mondes
publicerat en artikel om Kung Fjalar, och som där skildrat sina intryck
vid sin första bekantskap med dikten: »Vid första strofen försvann
allt tvivel. Den store skalden röjde sig genast. Ecce Deus!» (Citat hos
Söderhjelm, a. a. s. 43.) Jfr även Söderhjelm, Runeberg i Frankrike i
Ateneum. 1898.
S. 406. Flodin, Karl, Om musiken till Runebergs dikter. I Johan
Ludvig Runebergs hundraårsminne. 1904. ss. 283, 291.
S. 407. Mortensen, Johan, Nyare Runebergslitteratur. Ord och Bild
1904. ss. 631—633. — Vest, Eliel, Johan Ludvig Runeberg, En biografisk
teckning. 1902. — Lindgren, Hellen, Johan Ludvig Runeberg. 1904.
Lindgrens bok blev föremål för en skarp, av Karl Flodin författad kritik i
Helsingforsposten. 1904. 31 jan., och detta ogynnsamma omdöme har väl
lett till att boken i Finland icke fått den spridning den förtjänat. —
Estlander, C. G., Runebergs skaldskap. Kritiska studier, föregångna af
redogörelse för normalupplagans redaktion samt en kronologisk förteckning.
(Separattryck ur normalupplagan.) 1902.
S. 408. Mortensen, Johan, Till Runebergs förebilder i Samlaren. 25.
1904—1905. ss. 72—117; Sylwan, Otto, Några ord om Runebergs
ungdomsdiktning i Samlaren. 1902; Söderhjelm, Werner, Johan Ludvig
Runeberg, Hans lif och hans diktning. I. 1904. II. 1906. Andra,
reviderade upplagan. I—II. 1929.
S. 408 noten. Vasenius, Valfrid, Runeberg Suomen kansan runoilijana
1904. — Castrén, Gunnar, Werner Söderhjelm, J. L. Runeberg i Euterpe.
1904. n:o 6. Jfr även Castréns uttömmande karakteristik av
Runebergsbiografin i minnestalet över Werner Söderhjelm. Finska
Vetenskaps-Societetens Årsbok. XII. 1934. n:o 4. ss. 29—30.
S. 409 r. 2 nedifr. Castrén Gunnar, Runebergs „östanbrud” i Förh.
o. Upps. 37. 1923. ss. 1—16.
S. 410. Castrén, Gunnar, Runeberg och Emilie Björkstén i
Hufvudstadsbladet. 1922. 12 nov. — S(andelin), K., Sillanpää ja Runeberg.
Satakunnan Kansa. 1929. 3 febr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
