Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 50 —
Min tid är liden, började Fjäl ar Kung,
Ej så jag hogg i flyktade dagar.
Lös af dig värnet, blotta ditt hufvud, son,
För svag är min arm att klyfva en hjelm.
Då löste Hjalmar stilla sin hjelm och bjöd
Åt fadrens hämnd sitt blottade hufvud,
Och skyddlös stod ban, ägde ej annat värn,
Än anletets öppna, leende lugn.
Dock se, den gamle svigtade nu. Hans svärd,
Till dödshugg lyftadt, drabbade offret
Så matt, som om till hvila det lagt sig ned
På lockarnas gula, svällande bädd.
Från denna stund far ynglingen, djerf och fri,
Från strand till strand på främmande vågor,
Och Fjalar sitter hemma i fridsällt land,
Och gömmer i blidkädl hjerta sin fröjd.
När qvällen kommer stundom, ocli kungens borg
Af gäster fylls, och fradgande hornet
Går laget kring, och grånade skalden rör
Den väldiga harpans darrande sträng,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
