Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XXII. Om kunskapens gränser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
657
Kap. XXII.
Om kunskapens gränser.
Som skuggan följer det solbelysta föremålet så följer
problemet om den mänskliga kunskapens inskränkningar och gränser i
fortsättningen af föregående utredningar. Det betecknar medaljens
frånsida. Vi hafva att ägna någon uppmärksamhet äfven åt denna
del af saken icke blott därför att problemet i och för sig är
betydelsefullt, utan ock emedan vi därunder blifva i tillfälle att
sammanfatta ett och annat i det förut utvecklade. En uttömmande
behandling af ämnet borde därtill utreda problemet — det i viss mening
sista inom den kunskapskritiska afdelningen — i dess konsekvenser
för vår världs- och lifsuppfattning i det hela. Att det är ett
dylikt slutproblem inses af att man icke gerna kan söka uppdraga
kunskapens gränser förr än man undersökt kunskapen själf och
gjort sig reda för dess förutsättningar, resurser, former samt i
skilda grader framträdande giltighet.
Den mänskliga kunskapens grundförutsättningar äro
medvetandet samt något objekt, hvilket medvetandet söker att
intellektuelt tillägna sig på det egendomliga sätt, som i lyckligt
fall resulterar i att det utan tvekan om detsamma kan predicera en
eller flere med föremålet samstämmiga bestämningar, en
samstämmighet, som faktiskt framträder i olika gradationer. Själfva
kunskapen är dock alltid en funktion af medvetandets egen värksamhet.
Kunskapsvärksamheten i sin ordning är dels betingad af ett
gifvet föreställningsmaterial, dels beroende af de lagar och normer
— af mångahanda slag1 — i enlighet med hvilka medvetandet
upptager och förarbetar materialet till de intellektuelt, resp.
logiskt förädlade föreställningar, som färdiga blifva de mer eller
mindre fullkomnade kunskapsföreställningarna. Öfverblickar man den
1 S. 159 ff, 253 ff.
Vannérus, Kunskapslära.
42
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
