Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Babylonien och Assyrien — två urgamla kulturländer - Politisk historia. Sumererna och semiterna - Kampen mellan Assyrien och Babylonien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BABYLONIEN 243
TVÅ URGAMLA KULTURLÄNDER
BaBYLONIEN och ASSYRIEN.
AttMesopota-mien, landet mellan floderna E’ufrat och TKgris,
under forntiden kom att spela en så stor roll, torde i
huvudsak bero på de årliga flodöversvämningarna.
I områdets södra del bildas vidsträckta slamområden,
som på grund av värmen och vattentillgången kan
bli synnerligen fruktbara. Under forntiden
tillgodogjorde man sig flodernas vatten genom ett
vittutgre-nat kanalsystem, som emellertid fordrade stor
omsorg och skötsel. För fyra- eller femtusen år sedan
skar Persiska viken
djupare in i landet än i
våra dagar, och Eufrats
och Tigris’
gemensamma mynning,
Schatt-el-Ara’b, existerade ej.
Eufrat följde även
delvis en annan fåra.
Städer som sålunda för
fyratusen år sedan låg
nere vid havet återfinns
nu som ruinhögar mer
än 200 km inne i landet.
Vad som ovan sagts
om klimat och
fruktbarhet, gäller
huvudsakligen södra delen
av tvåflodslandet, det
egentliga Babylonien.
Det norr därom
belägna Assyrien har en mera bergig natur och ett mera
tempererat klimat.
Politisk historia. Sumererna och semiterna
Redan i det femte årtusendet f. Kr. synes ett folk
av okänd härstamning, som man kallat sumerer, från
norr eller möjligen nordväst ha trängt in i
Mesopotamien. Detta folk grundade små stadssamhällen vart
och ett lydande under en furste. Dessa småstaters
huvudstäder, bland vilka de förnämsta var Kis,
Eri-du, Ur, varifrån den israelitiska traditionen låter
Abraham utvandra, och Uruk, bibelns Erech, låg vid
Eufrat eller dess grenar, och ruinkullarna (tells)
efter dessa städer anträffas på ett relativt litet område,
som är omkring 35 mil långt och 7 mil brett.
Något senare synes i sumerernas spår ha följt ett
annat folk av i huvudsak semitisk ras, de s. k.
akka-dema, som de själva senare har kallat sig efter
namnet på den i Nordbabylonien belägna staden Akkad.
Mellan stadssamhällena rådde ständiga strider,
vilka under senare tid gestaltade sig till en kamp
mellan den ursprungliga sumeriska folkkärnan och de
Assyrien och Babylonien omkring 700 f. Kr. Kartan återger de
politiska förhållandena då det assyriska riket var som störst. Hundra
år senare skulle babylonierna åter vara herrar. Så hastigt växlade
makten i det gamla tvåflodslandet.
norrifrån framträngande semiterna. Såväl sumerer
som semiter intresserade sig för kronologiska frågor,
och de olika furstarnas och konungarnas regeringsår
uppkallades efter viktigare händelser. Listor, skrivna
på lertavlor, uppgjordes över de olika dynastiernas
regenter.
Den 3:e dynastin regerade i Ur omkring 4148—
3978 f. Kr., och med den befinner vi oss i viss mån på
fast historisk grund.
På 2000-talet uppstod en mot sumererna riktad
semitisk rörelse. I
spetsen för denna
uppträdde Sar’gon den gamle,
som var en man av
ringa härkomst. Han
besegrade den
sume-riske konungen och
grundläde det första
semitiska rike historien
känner. Sargon (2684
-2630 f. Kr.) säges ha
erövrat land ända till
»cederskogarna och
silverbergen», varmed
torde menas Taurus.
Vidare påstås han ha
underlagt sig hela
»solnedgångens land,
överskridit västerns hav,
uppställt bilder av sig
i västern och hämtat byte över sjö och land». Det
var han, som byggde huvudstaden Akkad vid Eufrat
i norra Babylonien, ungefär på samma breddgrad
som nuvarande Bagdad. Mäktigast blev riket Akkad
under Naram-Sin (2594-2551 f. Kr.), som var en
väldig krigare och berömd tempelbyggare.
Den väldiga kraftutveckling som utmärker Sargon
den gamles och Naram-Sins välde varade ej länge.
Frånsett ett kortare tidsavsnitt på ca 125 år, då
landet behärskades av ett från öster infallande
bergsfolk, gutifolket, blev sumererna åter de härskande
under omkring 500 år. De båda städerna Lagas och Ur
tävlade nu om makten, och den sumeriska kulturen
genomgick en glänsande utveckling. En bemärkt
su-merisk furste under denna period var Gudea, konung
av Lagas, prästkonung och tempelbyggare, som lämnat
många märkliga inskrifter efter sig på statyer och
sigillcylindrar.
Kampen mellan Assyrien och Babylonien
Omkring år 2000 är det emellertid slut på
sumerernas välde. I Babylon uppstår nu under den första
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
