Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Birgitta — sierskan från Norden - Birka — Sveriges första stad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
398 BIRKA ________________________________________
sträckte sig över flera dagar (1391). Roms klockor
dånade, i den gyllene boken inskrevs det nya
helgonets namn Brigida (namnformen efter ett irländskt
helgonnamn), och vid den påvliga mässan brann
30 000 lampor och vaxljus samt en stor mängd
facklor.
Birgittas uppenbarelser är en högst egenartad
litteratur. De utgör ett slags fortlöpande självbiografi, som
på ett för vår medeltidshistoria enastående sätt ger
oss en personlighets inre historia. Hennes språk är
friskt och ursprungligt, och ofta hämtar hon sina
bilder från naturlivet. För teologiska spekulationer hade
hon däremot föga sinne, och för att hennes skrifter
ej skulle komma att innehålla några från kyrklig
synpunkt olämpliga åsikter, granskades de av hennes
biktfäder, bland dem den lärde magister Mattias,
innan de sändes ut i världen.
Som karaktär var Birgitta sällsynt viljestark och
ärelysten. Mot andra kunde hon ofta vara hård och
orättvis. Men över dessa alltför mänskliga
karaktärsdrag dominerar dock hennes av mystisk glöd burna
Kristushängivenhet, och främst står »Den heliga
Birgitta» för oss som Kristuskärlekens eldsjäl, som
sponsa Christi, Kristi brud.
SVERIGES FÖRSTA STAD
BlRKA. I den bekanta skildring av Ansgars liv som
är författad av hans efterträdare på Bremens
ärkebiskopsstol, Rimbert, berättas att Ansgar vid sina två
besök i Sverige kom till en stad vid namn Birka
(latiniserad form för Björkö), där han predikade
kristendomen och grundade den första kristna församlingen
i vårt land. Sedan den plats som kallats Birka tidigt
upphört att existera, var man länge oviss om var den
legat, och flera teorier om saken framkastades. Men
sedan Hjalmar Stolpe under 1870-talet gjort sina
märkliga undersökningar på ön Björkö i Mälaren, är
det intet tvivel om att Birka legat på denna ö.
Stadens läge var betingat av handelsvägarna. Här
korsades segellederna till Mälarens utlopp vid
Stockholm och Tälje, liksom också två viktiga vintervägar.
Birka blev också en utpräglad handelsplats, som hade
livliga handelsförbindelser österut med de baltiska
länderna och Ryssland, söderut med Hedeby i
Danmark och västerut med Dorestad i frisernas land. Av
betydelse för uppkomsten av en handelsstad här var
säkerligen också att på det närbelägna Adelsö (se
d. o.) fanns en kungsgård, där konungen synes ha
re-siderat under längre perioder.
Birka kan betraktas som den första svenska staden
i egentlig mening eftersom det administrativt intog en
viss särställning. Sålunda hade Birka eget ting.
Konungen representerades av en fogde, i de latinska
texterna kallad prefekt, som tycks ha haft större makt
än en vanlig skatteuppbördsman. Att Birka haft egen
rättsskipning framgår indirekt av att den medeltida
stadslagen kallades Bjärköarätt, ett namn som
härstammar från staden på Björkö.
Stadsbefolkningen bestod av två kategorier: de
bofasta inbyggarna (po’puli) och de utländska och
svenska köpmän (negociato’res) som vistades i staden
mera tillfälligt vid de periodiskt återkommande
marknaderna.
Birka var beläget på norra sidan av Björkö. Söder
om stadsområdet reser sig Borg, det befästa
borg
berget, brant åt sjösidan och åt land skyddat av en
vall. En sänka mot Mälaren var spärrad genom en
terrassanläggning, där man funnit resterna av ett
fyrbål och där fynd av vapen och rustningsdelar visar att
en vaktgarnison varit förlagd. På Borgen sökte
stadens befolkning sin tillflykt, om ett fientligt anfall
hotade. På dess högsta punkt restes 1834 ett
monument över Ansgar.
Platsen för själva stadsbebyggelsen, Bystan, har
länge varit odlad, varigenom många lämningar
förstörts, och området är blott delvis undersökt. I
provschakt påträffade rester visar att både timmerhus och
hus med risflätade och lerklinade väggar förekommit
(liksom senare i Sigtuna). Numera är »svarta jorden»,
som området också kallas på grund av den rikliga
förekomsten av kolstybb från eldar och bränder, lagd
till betesmark. Den har lämnat många fynd, som
upplyser om de där bosatta människornas yrken och
levnadsförhållanden i allmänhet. Öster om »svarta
jorden» utbreder sig det väldiga gravfält som kallas
Hemlanden och innehåller 1 600 gravar av olika typ.
Stadsområdet omgärdas åt landsidan av en nu
ungefär 500 m lång och 1/2 till 2 m hög vall. Vallen
uppbar ursprungligen ett pålverk och 5 av de sex
»portarna» betecknar sannolikt platserna för timrade torn.
Av fynd av båtnitar att döma tycks vallen på sina håll
ha kompletterats med gamla båtskrov.
Gravarna på Björkö är övervägande runda kullar,
men det finns även ett betydande antal gravar under
flat mark. Av de ovan jord synliga gravarna är över
hälften undersökta. Flertalet gravar är s. k.
brandgravar, men sedan kristendomen vunnit insteg på ön,
begravde man de döda obrända, och rätt många
skelettgravar förekommer även.
Av för Birka speciell typ är de praktgravar som
inretts i timrade kamrar i djupa schakt. En krigare har
här begravts tillsammans med två ridhästar, en
kvinna tillsammans med sin slavinna. Gravgåvorna är
synnerligen präktiga och ger gott besked om de rikas
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
