Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Björn — ett växtätande rovdjur - Isbjörnar på sälfångst vid nordpolen - Den tvättande björnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
404 BJÖRN
Få djur har kommit att spela
en sådan roll i folksagan och
folkfantasin som björnen,
bjässen med tolv mans styrka och
en mans vett. Jakten på björn
har alltid betraktats som en
framstående manlig idrott.
Ovanstående naiva litografi
återger den berömde engelske
björnjägaren Llewellyn Lloyd,
som i början på 1800-talet
bedrev omfattande björnjakt i
vårt land.
eller gråbjörnen. Den är större än vår björn, omkr.
2,5 m. Förr var den mycket vanlig men finns numera
endast i de otillgängligaste bergstrakterna. Den är
otroligt stark och springer snabbt som en häst.
Vanligare än grizzlybj örnen är den
nordamerikanska svartbjörnen, som blir högst 2 meter lång. Den
har blivit mycket känd genom sin förekomst i
nationalparkerna, där den på grund av fridlysningarna
blivit så tam att den ogenerat umgås med turisterna
och låter sig matas av dem.
Det finns också många andra björnar, men här skall
endast nämnas en som blivit allmänt känd såsom
hjälten i en av de mera sympatiska tecknade serierna,
nämligen stora pandan eller bambubjörnen. Den
lever i de skogbevuxna högfjällsområdena i Tibet.
Egendomligt nog känner man mycket litet till denna
populära seriefigur i verkligheten. Den blir bortåt 1,5 m
lång och anses vara den mest växtätande av alla
björnar, vilket inte vill säga litet. Sitt namn bambubjörn
har den fått därför att den särskilt älskar unga
bambu-skott. Den företar därför ibland plundringståg ner till
slättbygderna för att tillfredsställa sin smak, vilket är
mycket beklagligt, eftersom den då utsätter sitt släkte
för faran av total utrotning.
Isbjörnar på sälfångst vid nordpolen
I trakterna kring nordpolen förekommer isbjörnen,
som blir betydligt större än vår bruna björn. Han är
gulvit eller rent vit till färgen. Han simmar och dyker
utomordentligt skickligt och hoppar smidigt som en
katt upp på isflaken. Liksom vår vanliga björn är
han allätare. Men i de trakter där han förekommer
är det ont om växter, varför hans huvudsakliga föda
utgörs av rov. Framför allt fångar han sälar som han
smyger sig på, samt fisk som han med sin
utomordentliga snabbhet simmar fatt.
Inte heller isbjörnen är fullt så farlig för
människan som man velat göra gällande. Men det har hänt
åtskilliga gånger, att isbjörnar anfallit människor,
särskilt om de är hungriga, och man har fruktansvärda
skildringar av strider som utkämpats mellan björnar
och människor. Isbjörnarna kan emellertid bli
besvärliga för polarforskarna på annat sätt, nämligen genom
att plundra förråden i de depåer som dessa lagt upp.
De sätter i sig allt möjligt. Brehm berättar i Djurens
liv om en dödad isbjörn, att han »hade magen
full-stoppad med russin, salt kött, tobak och häftplåster,
en middag som han tydligen blott kunnat erhålla
nå-gonstädes i ett av de i höga norden anordnade
reservförråden».
Fynd i Skåne och på västkusten visar att isbjörnar
fanns i Sverige vid istidens slut.
Den tvättande björnen
En grupp djur, som står björnarna mycket nära, är
halv- eller småbjörnarna, vilkas mest kände
representant är den förtjusande tvättbjörnen eller sjubben,
som finns i Nordamerikas skogstrakter. Han äter bär,
fisk, fåglar, larver, ägg etc. Namnet tvättbjörn har han
fått på grund av sin egendomliga vana att, om han
inte är alltför hungrig, doppa födan i vatten och
gnugga den mellan framtassama innan den förtäres.
I fångenskap är han lekfull och tvättar gärna
allehanda föremål såsom stenar, träpinnar o. d.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
