Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bronsåldern — livet i Norden för 3000 år sedan - Solen dyrkas som gud - Brottning — Sveriges olympiska trimfkort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BROTTNING 509
Modell av en halländsk bronsåldershög i genomskärning. Själva kistan byggdes av stenhällar; den täcktes därpå i regel av ett röse
och över detta uppfördes en hög.
skick: eldbegängelse. Solens natur är eld, och för att
människan skall kunna förenas med gudomen måste
hennes kropp förtäras av eld. Det var emellertid först
under epokens senare skede som likbränningen helt
slog igenom. Under bronsålderns äldre skede
fortsatte man att liksom på stenåldern begrava de döda
i hällkistor, men dessa stora gravar krympte med
tiden till små förvaringsrum för askurnan. I stället växte
hällkistans låga gravkulle till väldiga högar av jord
eller rösen av kullersten, vida synliga
minnesmärken, som har smält in i landskapsbilden, särskilt i de
stora slättbygderna i Danmark och Skåne. Som
grav
monument uppträder också den skeppsformiga
sten-sättningen, framför allt på Gotland och på
angränsande fastlandskuster. Enastående är den stora
Lug-naro-högen i Halland, där en hövding gravlagts i et
stenskepp inne i högen.
De mera »ordinära» gravarna är anlagda i låga
högar eller under flat mark, med en enkel gömma för
askurnan, som i några fall har formen av ett litet
runt hus. Gravgåvorna var i allmänhet oansenliga,
bestående av toalettredskap såsom rakknivar, nålar (för
tatuering?) och pincetter. Ofta hände det att en
askurna sattes ned i en under äldre tid uppförd gravhög.
SVERIGES OLYMPISKA TRUMFKORT
Brottning är en urgammal idrott, säkerligen en
av de äldsta och mest ursprungliga i världen.
Brott-ningsenviget förekom bl. a. i länderna kring
Medelhavet flera tusen år f. Kr. På väggarna i forntida
egyptiska gravkammare har man funnit brottningen
illustrerad, varvid grepp och ställningar i hög grad
påminner om den moderna sportens. Brottningen
bildade avslutningen på den antika femkampen och
förekom även som fristående gren i de antika
olympiaderna.
Man skiljer på två stora huvudgrupper av modern
brottning: grekisk-romersk och fri brottning.
Grekisk-romerska stilen är den i Europa vanligast
förekommande. Namnet är missvisande, då antikens
brottning mera liknade den nuvarande fria stilen.
Riktigast vore, om man i stället för grekisk-romersk
talade om »fransk-finsk» brottning, ty grepp och regler
utformades ursprungligen i Frankrike under förra
hälften av 1800-talet och utvecklades i Finland i
bojan av detta århundrade. Karakteristiskt för denna stil
är att brottaren endast får ta grepp ovan benen samt
ej heller tillätes att själv använda benen för grepp.
Fri brottning (eng. catch-as-catch-can, »ta tag så
gott man kan») härstammar direkt från antiken och
har utbildats framför allt i de anglosaxiska länderna
samt i de mellaneuropeiska cirkusarna, där brott-
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
