Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Calvin, Jean — reformationens stridsman - Från »påvedömets vidskepliga väsen» till protestantismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CALVIN 573
REFORMATIONENS
STRIDSMAN
Calvi’N, Jean (1509—64). I
reformationsstrider-nas andliga kraftmätning är det Calvin som till slut
räddar situationen för protestanterna och håller
ställningen. Luther hade börjat striden för evangeliet
och trosfriheten. Under Loyola gick jesuiterna till ett
rasande motangrepp. Men den som samlade de hårt
ansatta evangeliska, ingav dem mod och orubblig
segervilja samt sålunda tryggade protestantismens
tillvaro, det var Jean Calvin. På varje stridsfront mötte
jesuiterna denne orubblige Anti-Loyola (Mot-Loyola).
Jean Calvin föddes 1509 i den nordfranska staden
Noyon. Det var en stad med eggande minnen. Där
kröntes Karl den store till konung, därifrån
härstammade Ansgar, och där hade Hugo Capets konungaval
försiggått. Men främst skall Noyon ihågkommas
såsom Jean Calvins födelsestad. De stora minnena, som
talade om viljekraft och härskarmakt, motsvarade
en väsentlig del av Calvins väsen. Från den fromma
modern, som synes ha haft tysk härstamning, hade
gossen fått något av germanskt känsloliv. Han kunde
förstå Luther. Men mycket starkare var arvet från
fadern: begreppsklarhet och härskarvilja, ett
karaktärsdrag som kunde slå över i lättretlighet och
tyranni. I motsats till den folklige Luther var Calvin en
förnäm och högdragen aristokratnatur.
Calvin fick sin utbildning i Frankrikes förnämsta
skolor och av tidens yppersta lärare. Han studerade
bl. a. vid universiteten i Paris och Orléans och blev i
sistnämnda stad juris doktor.
Från »påvedömets vidskepliga väsen» till
protestantismen
När Calvin kom i kontakt med Luthers tankar,
genomgick han »en plötslig omvändelse». Från
»påvedömets vidskepliga väsen» tvingade Gud hans själ in
på en ny väg. Calvin var från den stunden en
obeveklig motståndare till påvekyrkan.
Den av luthersk anda uppfyllde Calvin fick det snart
mycket trångt i Frankrike. Han måste fly undan
förföljelsen, och under sju år var han en
kringflackande flykting. Någon tid uppehöll han sig i Basel. Där
lärde han sig hebreiska och utgav 1536 en bok, som
för hela den kommande utvecklingen fått en oerhörd
betydelse. Det var hans Undervisning i den kristna
religionen (Institu’tio christia’nae religio’nis). Med
denna bok framstod den 27-årige fransmannen som en
av de främsta i protestanternas led. Närmast ville han
med sin skrift försvara sina franska trosbröder, som
grymt förföljdes. Calvins anhängare brukar hos oss
kallas de reformerta, och Institutio blev deras andliga
skattkammare.
Från Basel begav sig Calvin till Italien, där han
Jean Calvins skarpskurna drag vittnar om hans kraftfulla
vilja och klara intellekt.
hade förnäma vänner. När han reste därifrån norrut
för att komma till Basel igen, mötte honom i Genève
Guds kallelse till ett bestämt livsverk. Staden var full
av strid och oro. Man hade med våld och vapenmakt
skaffat sig politisk självständighet och avskaffat
påvereligionen. Men en allmän förvirring hade blivit
följden, och där krävdes en man med kallt huvud och
förmåga att organisera och leda. Den förmågan
saknade stadens eldige reformator Fare’1. När denne nu
fick kännedom om Calvins närvaro i staden, sökte
han övertala honom att stanna och hjälpa till med
Guds verk. För något sådant kände sig ej den
kammar-lärde Calvin rustad. Han var ju en man på genomresa
och skulle annorstädes fortsätta sin
författarverksamhet. Djärvt förklarade då Farel, att Guds förbannelse
skulle drabba honom, om han svek Guds sak. Calvin
kände sig fattad av Guds egen hand och böjde sig i
lydnad för Guds vilja. Calvins starka vilja hade mött
en ännu starkare. Hans första försök att införa
ordning i Genève misslyckades emellertid. Han fortsatte
dock att undervisa och predika och grep till hårda
medel mot alla som försyndade sig mot den bibliska
läran genom att utesluta dem från nattvarden.
Motståndet mot hans tuktande blev så starkt, att han jämte
Farel avsattes och utvisades från Genève genom beslut
av en allmän folkförsamling (1538). Om än Calvin
kände grämelse över misslyckandet, kände han det
utan tvivel som en befrielse att i Strassburg få en
lugnare ställning som ledare för därvarande församling
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
