Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dalin, Olof von — en rokokopoet med argusögon - Svea Rikes Historia - Hovman och skald - Dalsland — en gammal gränsbygd - Ett milt klimat med sydlig flora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svea Rikes Historia
På uppdrag av Riksens ständer skrev Dalin sin Svea
Rikes Historia (1747—62), vilken länge sysselsatte
honom. Utan att vara historiker av facket gjorde han
med sitt sunda förnuft slut på många av de fabler som
präglat svensk historia sedan Johannes Magnus och
Olof Rudbeck. Även som historiker förde Dalin
förnuftets talan, och han visade sig även här som en
ypperlig stilist.
Hovman och hovskald
När den spirituella Lovisa Ulrika kom till Sverige
och öppnade hovets rokokosalar för vitterhet och
konst, blev Dalin snart gunstlingen. Som hovets
rolig-hetsminister höll han för dess medlemmar de från
kyrkligt håll starkt kritiserade
»kalottpredikningarna», parodier på samtidens predikosätt, vilka gav
utlopp för hans satiriska begåvning. Han gjordes till
___________________________________ DALSLAND 645
lärare för kronprins Gustav (1750), adlades året
därpå, blev självskriven sekreterare i den nystiftade
Vitterhetsakademien och strödde kring sig ett fång av
kvicka men snabbt förvissnande tillfällighetsdikter.
Dalins olyckliga inblandning i revolutionsplanen
1756 höll på att kosta honom livet. Straffet blev dock
blott förvisning från hovet. Några år senare tilläts han
återvända, men lyckan blev kort. Han dog 1763, den
svenska litteraturens olycksår framför andra, då även
skaldinnan Hedvig Charlotta Nordenflycht slutade
sina dagar, då Creutz for till Madrid, då Gyllenborgs
lyra tystnade och Bellman fick fly till Norge undan
sina björnar. Dalin gravsattes på sitt kära Lovö. På en
minnesvård i Drottningsholms park lät hans
härskarinna rista orden: »Må jorden vila lätt över honom,
som med sitt kvicka och älskvärda skämt lättat de
kungliga bekymren.»
EN GAMMAL GRÄNSBYGD
Dalsland är Mellansveriges minsta landskap men
innesluter dock betydande kontraster. Den sydöstra
delen, Dalboslätten, är en av det centrala Sveriges
mera utpräglade jordbruksbygder, medan resten av
landskapet är en skogs- och bergsbygd, där terrängen
ofta har nordsvensk typ, där bergshöjder och
sjösänkor växlar med varandra och där den odlade bygden
inte har större utbredning än i Norrlands skogsbygder.
Mer än en tiondel av arealen intas av sjöar, av vilka
flera har en typisk nordsvensk karaktär. Stora Le och
Lelången är till sin form och hela gestaltning av
samma art som de lappländska fjällsjöarna, ehuru de
omgivande bergshöjderna har mer mellansvenskt kynne.
Här härskar en höglänt moränterräng. Bergåsarna
når ofta upp till 250—275 m ö. h., och dalgångarna
ligger på 100—150 m höjd. Största delen av Dalsland
är ett skogslandskap, som till stor del når upp över
den stora gränslinjen i det svenska landskapet,
högsta gränsen för havets tidigare utbredning. Därför är
odlingsbygden ringa, och skogsbruket med därtill
anslutna industrier dominerar.
Mot Dalboslätten förändras urbergslandskapets hela
karaktär. Här uppträder även yngre bergarter av s. k.
algonkisk ålder, starkt veckade och påverkade av
senare erosion. Vi möter här ett starkt kuperat område,
där lerskiffer och andra lösare bergarter bildar
dalbottnarna och omväxlar med hårda kvartsiter eller av
den gamla bergskedjeveckningen starkt påverkat
urberg. Dessa bergarter höjer sig som ryggar eller åsar
och ger området stor omväxling. Här framträder
särskilt Kroppefjäll (239 m), vid vars fot slättbygden tar
vid på en höjd av omkr. 60 m ö. h., endast 10—20 m
över Vänerns yta.
Dalboslätten är en jämn slättbygd, fattig på vatten-
Storlek. 3 686 km2 - 62 839 inv. (1952).
Berg. Kroppefjäll (239 m), Sulekullen (284 m); höjder i norr vid
gränsen till Värmland når 293 m.
Floder och sjöar. Upperudsälven med Stora Le (101 m ö. h.,
99 m djup), Lelången (93 m), Östra och Västra Silen (103 och
97 m), Laxsjön m.fl., Dalbergsån med Örsjön och Hästefjorden
m. fl.
Stad. Åmål (8 213 inv.). Köpingar. Mellerud, Bengtsfors.
Muni-cipalsamhällen. Ed, Brålanda.
Industriorter. Trä- och pappersindustri: Billingsfors, Långed
Åsen, Håverud, Bengtsfors, Skåpafors. — Metallindustri:
Ödeborg, Bäckefors, Katrineholm (Mustadsfors). —Stigens Yllefabrik.
Län och stift. Dalsland ingår i Älvsborgs län och Karlstads stift.
Karta vid art. Bohuslän.
drag. Vid inlandsisens avsmältning låg hela området
under havsytan, och här avsattes ishavsleror och
längre fram yngre leror och svämbildningar som utgör
de gynnsammaste jordarterna för uppodling och
jord-brukskultur.
Ett milt klimat med sydlig flora
Dalsland har ett milt västkustklimat, om man
från-räknar de högst belägna delarna. Boken går upp i
landskapets sydliga del; för övrigt är den mellansvenska
floran förhärskande. Många sällsynta sydliga växter
anträffas i Dalsland.
Ett speciellt intresse såväl ur geologisk och
botanisk synpunkt som för vanliga turister erbjuder de
nämnda algonkiska avlagringarna i de östra och
mellersta delarna av landskapet, den s. k. dalformationen.
Hela formationen utgör resterna av en nu nedbruten
bergskedja och har en mäktighet av närmare 2 ooo m.
Naturen växlar här snabbt och livfullt mellan
kvart-sitryggarnas fattiga och torftiga växtvärld och den
rika floran med fortfarande betydande bestånd av
hassel och ek i dalgångarna, som uppstått i de mera
lättvittrade lerskiffrarna och grönstenarna.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
