Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De Geer — en framstående vallonsläkt - En banbrytare inom svenskt näringsliv - De Geer lånar en holländsk flotta - Han som genomförde representationsreformen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
__________________________________________________________________________________ DE GEER 689
EN FRAMSTÅENDE VALLONSLÄKT
De geer [d3 jä’r], en från furstbiskopdömet
Liége (nuvarande Belgien) härstammande släkt, som
uppkallats efter ett numera förstört slott Geer.
Sedermera överflyttade släkten till Dordrecht i Holland och
därifrån i början av 1600-talet till Sverige. Dess förste
svenske medlem var den berömde Louis De Geer.
En banbrytare inom svenskt näringsliv
Louis De Geer (1587—1652). Tillsammans med
sin fader flyttade De Geer vid unga år över från den
spanska delen av Nederländerna till Holland, och 1615
slog han sig ner i Amsterdam, där han blev en mycket
framstående köpman. Inte långt därefter började han
inleda affärer med svenska kronan, varvid hans
landsman Willem de Besche utgjorde mellanhand. Först
tjänstgjorde han som vapenleverantör åt den svenska
hären. Då vapnen betalades med koppar, kom De Geer
snart nog att spela en stor roll för den svenska
kopparhandeln. Av större betydelse blev De Geers insatser
för det svenska bergsbrukets förkovran. Det började
med att han, först i egenskap av borgensman för de
Besche, fick ledningen av Finspångs bruk. Tack vare
De Geers understöd rycktes detta upp ur sitt förfall;
valloner inkallades från Nederländerna, och
kanon-gjutningen ökades, så att kanoner kunde exporteras till
utlandet.
Är 1627 besökte De Geer för första gången Sverige.
Därvid lades grunden till flera betydelsefulla företag.
Norrköping blev en av medelpunkterna för dessa. Där
upprättades en storartad anläggning för
vapentillverkning, och där startades ett mässingsbruk, vid vilket
mässingsvaror framställdes till ett värde av över %
miljon svenska daler på ett par år, huvudsakligen för
export till Amsterdam. I Norrköping uppförde De
Geer också en bostad åt sig, det s. k. Stenhuset, som
blev stadens förnämsta privatbyggnad. Ännu viktigare
än Norrköpingsverken var förvärvet av en rad järnbruk.
Genom kontrakt mellan De Geer och kronan 1627
upplåts åt honom på sexårigt arrende bl. a. Finspång i
Östergötland, Dannemorabruken Österby, Leufsta och
Gimo i Uppland samt Åkers och Skeppsta bruk i
Södermanland; därtill kom efter hand åtskilliga järnbruk i
andra delar av landet. De Geer hade »med ett slag
faktiskt lyckats göra sig till mästare över hela Sveriges
järnproduktion och därpå grundade
vapentillverkning». Den här som Gustav Adolf förde i fält under
tyska krigets första år var, har det sagts, i det
väsentliga beväpnad av De Geer. Därjämte försträckte De
Geer den svenska kronan betydande lån. Men han
visste också att ta betalt för sina tjänster. Räntefoten
var för vissa kapitalförsträckningar 20 procent, men
vid en uppgörelse, som träffades i Älvsnabben strax
före Gustav Adolfs avfärd till trettioåriga kriget 1630,
nödgades De Geer slå av på sina fordringar och nöja
sig med 8 procent över lag. Redan 1627 hade han
blivit svensk medborgare.
De Geer lånar en holländsk flotta
Efter några års vistelse i Holland återkom De Geer
1635 till Sverige, och från 1641 slog han sig på allvar
ned här. Några år senare flyttade han huvudkontoret
från Norrköping till Stockholm och bosatte sig i den
byggnad på Södermalm som är känd under namnet
»Ebba Brahes palats». 1641 blev han adlad och kunde
därefter i stor utsträckning begagna sig av möjligheten
till s. k. frälseköp, dvs. köpa gods och räntor som
kronan i sin penningknipa avyttrade. På dessa sätt blev
han — med frälserätt — innehavare av 767 krono- och
skattehemman i olika delar av landet; köpesumman
belöpte sig till 223 000 riksdaler.
Under danska kriget 1643—45 hjälpte De Geer
Sverige till att erhålla en holländsk hjälpflotta. Flottan,
som bestod av 32 större och mindre skepp, avseglade
1644 från Holland och hade stor del i att den danska
flottan led det svåra nederlaget vid Femem. För
hjälpsändningen var De Geer personligen ekonomiskt
ansvarig, och han lyckades först efter flera års väntan få ut
största delen av den fordran (J/2 miljon rdr) som han
hade hos den svenska kronan på grund av
flottexpeditionen.
De Geers verksamhet koncentrerades efter hand
alltmer på stångjärnssmide och kopparhandel. Han var
också delaktig i flera nya företag; bl. a. var han störste
delägaren i det mångomtalade afrikanska kompaniet,
som dock fick ringa framgång. Tvister med de svenska
kompanjonerna, bröderna de Besche och mågen Karl
de Besche, torde ha bestämt honom för att på äldre
dagar återvända till Holland (1651). I vårt land har
han skapat sig ett namn som banbrytare inom svensk
industri, svenskt bergsbruk och svensk handel. Under
hans ledning och med hjälp av holländskt kapital fick
vi för första gången i Sverige vad vi kan kalla en
storindustri.
Han som genomförde representationsreformen
Louis De Geer (1818—96). »I det verkliga livet
gi-ves det ingen människa, vars handlingar icke lika
mycket bestämmas av de yttre händelsernas tvång som av
hennes egen karaktär», skrev Louis De Geer 1847. Han
fick själv noggrant pröva sanningen av denna sats. I
sjutton år (1858—70,1875—80) innehade han främsta
platsen i statsrådet och var rentav tidvis Sveriges
verklige styresman. Han deltog på denna framskjutna post
i en mängd betydelsefulla avgöranden, och han har
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
