Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Deklaration — på heder och samvete - Från dagsverken till kontantbetalning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
______________________________________________________________________ DEKLARATION 69 I
T. v. En sida ur »Kongl. Maj:ts Nådiga Förordning på hwad sätt contributionerne Til Undersåtarnes märkeliga lindring
efter en billig jämlighet skola utgiöras. Gifwen wid Bender den 4 junii 1712». Detta är den första förordningen om
självdeklaration i Sverige. Paragraf X är av särskilt intresse. T. h. Formulär till deklarationsuppgift, fastställt 16 okt. 1810.
PÅ HEDER OCH SAMVETE
Deklaration. Deklarationsskyldighet och
skattskyldighet hänger nära samman. Skattskyldigheten är
urgammal. Redan evangelisten Lukas berättar härom:
»Och det begav sig i de dagarna att från kejsar
Augus-tus utgick ett påbud att all världen skulle
skattskri-vas. Denna skattskrivning var den första och skedde,
då Quirinius var hövding över Syrien. Och de foro
alla, var och en till sin stad, för att låta skattskriva
sig-»
Från dagsverken till kontantbetalning
Vad vårt land beträffar gäller här, som överallt
annorstädes, att så snart människorna begynte sluta sig
samman till byar, socknar eller städer, så uppstod
gemensamma behov, till vilkas fyllande alla fick bidraga,
till en början kanske genom den egna arbetskraften i
form av dagsverken, vidare genom naturatillskott —
så och så många tunnor korn eller råg, till exempel
till prästens underhåll — slutligen genom kontant
betalning. Den ursprungliga taxeringen, dvs.
fastställandet av det belopp som skulle utbetalas i skatt, var
mycket enkel. För lantbefolkningen erlades viss summa
be
räknad efter den ägda jordens storlek, för borgare viss
avgift för varje särskild yrkesgrupp, vilken avgifts
storlek en gång för alla var fastställd, och
tjänstemännen erlade viss procent av lönen. Med dessa
utgångspunkter behövdes ingen deklaration, ty man hade blott
att fastslå, vilket yrke en person utövade eller vilken
tjänst han innehade, så var skattebeloppet klart.
Men tiden gick, och de forna idylliska förhållandena
ändrades. En engelsman uppfann ångmaskinen och
åstadkom därigenom en världsrevolution.
Storindustrin tillkom, samfärdseln ökades enormt,
landsbygden avfolkades, och städerna tillväxte alltmera. Hela
denna omvälvning av folkets levnadsförhållanden
måste återspegla sig i taxeringsarbetet. Man kunde inte
längre, så fort man fick veta en persons yrke eller
tjänst, också fastslå hans skatt — det fanns ju så
många andra förvärvskällor. Härtill kom, att de
ändrade samhällsförhållandena också framkallade behov
av nya skattekällor och därmed även nya, invecklade
skatteförfattningar. Icke desto mindre fortsatte man
här i landet ända till 1902 med att i
taxeringsnämnderna söka på egen kand fastställa eller kanske
rät
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
