Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Djuphavsfiskar — en nyupptäckt djurvärld - Kan fiskarna se på några tusen meters djup? - Djurskydd — kampen mot djurplågeri - Djurskyddsföreningarna kommer till - Mycket återstår att göra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
714 DJURSKYDD
ställningen, att ljusorganen underlättar jakten efter
föda. För fortplantningen kan djuphavsdjurens
förmåga att alstra ljus vara av stor vikt, så att individer
hörande till samma art genom lysorganen kan locka
och finna varandra. Men ännu vet vi ingenting härom
med säkerhet, och betydelsen av dessa fiskars förmåga
att alstra ljus är därför alltjämt ett lika stort som
fascinerande mysterium.
KAMPEN MOT DJURPLÅGERI
Djurskydd. I stort sett kan man våga påstå att
människorna i vårt land har en vänlig inställning till
djuren. Svenskar som reser i sydligare länder, t. ex. i
Frankrike, blir ofta illa berörda, då de ser hur grymt
djuren där många gånger behandlas. Detta
sammanhänger kanhända med att djuren där betraktas som
själlösa varelser närmast jämförbara med maskiner.
Denna syn på djuren har fransmännen i arv efter en
av de stora franska filosoferna, Descartes, som
uppfattade djuren som invecklade mekanismer.
Så väl ställt är det likväl inte hos oss att något
särskilt arbete för djurens skydd skulle kunna anses
onödigt. Tvärtom läser man ganska ofta i tidningarna
om fall då djur blivit utsatta för vanvård,
svältutfod-ring, överansträngning, misshandel o. d. I regel är
det fall av olämplig behandling av husdjur som
påtalas. Inte bara ur kulturell utan även ur ekonomisk
synpunkt är det av vikt att husdjuren får en god vård.
Man behöver ju bara nämna att livslängden ökar,
mottagligheten för sjukdomar blir mindre, avkastningen
större etc. vid god vård för att var och en skall inse att
det för vår hushållning är av vikt att de djur vi har i
vår tjänst behandlas väl.
Även de vilda djuren blir ofta utsatta för onödigt
lidande. Människorna har förr i tiden måst föra en
kamp mot rovdjuren, och de betraktas och behandlas
alltjämt ofta som fiender. En uppfattning om vilket
lidande våra vilda djur blivit utsatta för torde var och
en få som på ett museum har tillfälle att betrakta
saxar, rävtanor och andra liknande redskap.
Djurskyddsföreningarna kommer till
Efterhand som upplysningen stigit har
människornas inställning till djuren förändrats. Åtskilligt har
gjorts för att bespara både husdjur och vilda djur
onödigt lidande. En stor insats på detta område svarar
djurskyddsföreningarna för. Den första
sammanslutningen av detta slag var Småfåglarnas vänner som
bildades i Göteborg 1869. Såsom framgår av namnet hade
den från början närmast en naturskyddsförenings
syfte. Under senare delen av 1800-talet tillkom
Svenska allmänna djurskyddsföreningen, Svenska
allmänna kvinnoföreningen till djurens skydd m. fl. och 1897
sammanslöt sig flera dylika föreningar till Sveriges
djurskyddsföreningars riksförbund. I Sverige finns
nu ett 1 oo-tal djurskyddsföreningar, av vilka 85 är
anslutna till det nämnda riksförbundet.
En djurskyddsförening är ett slags ombudsman för
djuren, sorn söker att tillvarata deras rätt när den
åsidosättes och ingen offentlig myndighet eller annan
för de förfördelades talan. Genom upplysning söker
föreningarna höja aktningen för djurens rätt och
därigenom förekomma djurplågeri. Djurens rätt är
numera också erkänd av staten och fastställd genom
lagbestämmelser. Den första svenska förordningen till
djurens skydd utkom 1857. En äldre lagstiftning fanns
visserligen, men den avsåg endast ansvar och
ersättning för skador på andras djur. Egna djur kunde man
behandla som man ville. Förordningen av 1857
stadgade böter för uppenbar grymhet vid behandling av
egna eller andras djur. Principiellt erkändes därmed
djurens egen rätt till skydd — för deras egen skull.
Lagbestämmelser har senare utfärdats angående
djurens behandling vid slakt, transporter, skogskörslor
etc. Djurplågeri är straffbelagt enligt kap. 18 § 16 i
strafflagen. Beträffande djur som hålls i fångenskap
föreskriver lagen bl. a. att de skall förses med
tillräckligt foder och vatten, ges tillfredsställande utrymme,
ej tjudras eller bindas på sådant sätt att de utsätts
för lidande. Uppsikten över djurens vård och
behandling faller på hälsovårdsnämnd, polismyndighet,
djur-skyddsnämnd eller djurskyddsinspektör.
Lagbestämmelser beträffande de vilda djurens
skydd finns utom i ovannämnda djurskyddslag även
i jaktstadga och jaktlag. Genom införandet av
jakt-vårdsavgifter har man fått medel varmed kostnaderna
för propaganda för viltvård bestrides.
Mycket återstår att göra
Många av djurskyddsföreningarnas önskemål har
blivit beaktade men mycket återstår alltjämt att göra
och propaganda måste oförtrutet bedrivas. Det bästa
medlet till förbättrat djurskydd är nämligen inte
lagstiftning utan upplysning. Det är i främsta rummet
människornas sinnelag som skall ändras. Föga värde
har också i grunden ett djurskydd som har sitt stöd
endast i skrämsel för straff och inte utgår från
samvetets och kärlekens bud.
En annan form av djurskydd möter oss i de
strävanden att skydda vilda djur som lett till hel eller
partiell fridlysning av vissa djur, inskränkning i
jakträttigheterna, upprättandet av nationalparker,
fridlysning av fågelsjöar, fågelberg m. m. Se därom under
Naturskydd och Jakt.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
